Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t
tramgångar hade Milan
ingen förtjänst, ty
Serbien fördes, trots sin
härskares fel, framåt af den
medgångens och
frigörelsens flodvåg, som vid
denna tid framgick öfver
Balkanhalfön.
Milan ådagalade
nämligen i sin utrikespolitik
samma brist på allvar och
moralitet, samma
nyckfulla ombytlighet som i
sin inre politik. Mellan
Österrike-Ungern, som
var hans granne, och
Ryssland, som var hans
beskyddare, svängde han
oupphörligen fram och
åter under sina försök
att begagna sig af och
bedraga båda, till dess
han slutligen kastade sig
i Österrikes armar och
mot slutet af sin bana
blef ett slags österrikisk
prefekt. De österrikiska
ministrarne, grefve
Golu-chovvsky och grefve von
Kallay visste hvilket pris
de betalat för hans
med-värkan, och till och med
sedan han brutit med sin
son och sitt land, höllo
de honom i Wien såsom
en förhoppning för
framtiden och en hotelse mot
Serbien.
EDWARD VII.
KONUNG AF ENGLAND OCH KÄJSARF. AF
själfständighet, och detta ehuru de båda
krig det förde, mot Turkiet 1876 och mot
Bulgarien 1885, gingo illa och endast
medförde nederlag samt dessutom hos Milan
blottade frånvaron af de mest elementära
militäriska egenskaper och en ömklig brist
på personligt mod. Detta oaktadt blef
Milan, som vid sin tronbestigning endast var
tributskyldig läntagare under Turkiet
såsom sin länsherre, efter Berlinkongressen
suverän furste, och Belgrad befriades från
den turkiska garnison, som till dess hållit
citadellet därstädes besatt. Några år efteråt,
1882, utropades han till konung. I dessa
Skulden för att Milan
kom ända därhän
drabbar emellertid icke
uteslutande honom. Hans
gemål, Nathalia Ketschko.
den rika dottern till en
rysk öfverste, bär härför
också sin dryga del af
ansvaret. Man kan
knappast tänka sig ett par äkta
makar med mera stridiga lynnen; också
utbrast oenigheten inom deras äktenskap så
godt som omedelbart efter deras förening,
och födelsen af deras enda barn, konung
Alexander, var så långt ifrån att försona dem,
att den tvärtom endast gaf deras
ömsesidiga hat ett nytt föremål att strida om.
De uppfyllde också Serbien, Europa, ja
hela världen med ekot af sina tvister, och
utlandet blef till och med skådeplats för
försök att bortföra den lille prinsen.
Slutligen förkunnades skilsmässan mellan de
fientliga makarna, utan att denna akt, som
ombesörjdes, måhända på ett oregelbundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
