Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vår tid. Vi äro ju en trög nation och
trögheten visar sig däri, att vi i så
många fall envist hålla fast vid det
gamla, det traditionella, så utmärkande
drag hos människor, som lefva i trånga,
världsafskilda kulturcentra utanför den
kontinentala samvarons lifliga kommers,
under det vi andra afseenden nog så
hastigt tillägna oss utlandets
nouveau-téer. På konstindustriens område
åtminstone lida vi af en påtaglig
neo-fobi, som genast springer klart i ögat,
om vi kasta en blick omkring oss i våra
boningar eller bosättningsmagasin, så
öfverfyllda af slafviska och missförstådda
reproduktioner af alla möjliga äldre
stilepokers alster. Men mot detta vårt
folks konservatism stå några få mera
odlade sinnens längtan efter det nya,
som uttryck för en finare, friare, mer
utvecklad smak. Det är också inom
denna intelligensens lilla utvalda
elittrupp af konstkännare och konstnärer,
som den modärna stilen äfven hos oss
vunnit anklang, ja hängifna anhängare
och främst i ledet som de geniala
för-gångsmännen, som de egentliga
ban-brytarne för dess tillämpning inom
konstindustrien må särskildt nämnas, inom
keramiken, Alf Wallander och Gufinar
G:son Wennerberg, inom
möbelkonsten, Ferdinand Boberg och Christian
Ericsson och inom hela den
ornamen-tala konstens vidsträckta område Carl
Westman och Axel Lindegren. De
både sistnämnda ha nämligen
uppställt som ett storartadt mål för sin
värksamhet att reformera hela vår
dekorativa konst. Ännu, tyvärr, ligger
denna nästan uteslutande i händerna
på handtvärkarne, hvilka sakna alla
förutsättningar att kunna åstadkomma
något eget af konstnärlig halt, och
därför äro uteslutande hänvisade till
gamla eller från utlandet importerade,
ofta missförstådda och försämrade
schabloner. De båda nämnda arkitekterna
anse därför med rätta att konstnärerna
allvarligt och hängifvet måste taga
saken om hand, om en välbehöflig för-
bättring skall åstadkommas. De få icke
längre betrakta det som under sin
värdighet att syssla med 1’art mineur,
till hvilken egentligen taget, äfven den
stora, den representativa konsten hör,
emedan all konst till sitt innersta väsen
är dekorativ. Den »lilla konsten» i
sin helhet tagen sätter lika mäktiga
kraf på sin man som den stora, på
hans konstnärliga begåfning och
kunskap och fordrar dessutom mer
mångsidig, mer allmänmänsklig bildning, då
den måste tillgodose så oändligt många
växlande praktiska ändamål jämte och
utan hinder af det ästetiska.
Det är dessutom den dekorativa
konstens utöfvare, som mer än några andra
ha till uppgift att popularisera konsten,
att åt fattiga cch rika räcka skönheten
:-om ett dagligt bröd, att predika den
som en religion. Men hos oss står
tyvärr den stora publiken ännu
främmande inför en sådan uppgift och det
nya, som medfört den. Det är emellertid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
