Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle nästan utan öfverdrift kunna tro
att man med tillhjälp af Aladins lampa
eller lyckans galoscher införts i den
tokroligaste sagovärld eller, för att tala
mera sansadt, att man förirrat sig
tillbaka till medeltidens allra äldsta skede.
Ty mellan våra dagars Söul och hela
den civiliserade världen ligga hela
århundraden af framåtskridande och
reformer, uppfinningar och kultur.
Redan den omständigheten torde förefalla
besynnerlig och smakande af medeltid,
att man så plötsligt befinner sig
hermetiskt innesluten mellan starkt befästa
borgmurar, att man vandrar kring på
gatorna i det djupaste mörker, att hvarje
man bär ett svärd och en lykta i
handen och att det ej finnes den
ringaste Utsikt eller möjlighet till att kunna
undkomma utom med hjälp af vingar.
Ty de väldiga murarna och den
strängaste militärbevakning spärra för öfrigt
vägen öfverallt.
Men så är Söul i stället måhända
världens besynnerligaste stad.
Knappast någonstädes i andra delar af
världen öfverraskas man af sådana
anti-podiska företeelser, af sådana
märkvärdiga skuggor och dagrar som här.
Inne bland måleriska gamla tämpel
och orientaliska, krokiga, förgyllda
Buddha-statyer, bland brädgårdar och
underliga bambuhyddor rör sig ett
folk-lif, så egendomligt och österländskt och
likväl samtidigt en så fullständig parodi
på mänskligt lif och mänsklig
värk-samhet, att det ter sig i högsta grad
humoristiskt från vår europeiska
synpunkt. Det är nämligen hvarken mer
eller mindre än en hel nation i
nattdräkt — ett fantastiskt karnevalståg af
hvita, spöklika skepnader i skinande
fotsida kjortlar. Alla dessa gestalter
te sig som idel
vålnader och
andar, hvilka midt
på ljusa dagen
utan rast eller ro
vandra omkring
på de smala
gatorna och mellan
de gamla
murarna i Koreas
måleriska hufvudstad.
Men vid
närmare betraktande
finna vi att de
hvita spökena äro
värkliga,
lifslef-vande män och
kvinnor—resliga,
kraftiga gestalter
med en
blandning af
mongoliska och den tatariska rasens
anletsdrag och kroppsbyggnad, grofva,
mörklagda, märkvärdigt friska och
ståtliga för att vara vålnader. Men
hvar-för i all världen hela den koreanska
befolkningen öfver hela landet håller
fast vid denna opraktiska beklädnad
både vinter och sommar, i värme och
solsken, då snö ligger på marken och
is på vattnet — ja, se, det är ett
problem, som icke ens de kloka
japane-serna mäktat lösa.
Om Ryssland kommer att afhugga
denna gordiska knut — det får
framtiden utvisa.
GATA I SÖUL MED BYPORT.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
