Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL MIN LYRA.
TRE SONETTER af RAFAEL.
I.
Hvi är du stum, då mina känslor
svalla?
Då sorgen bygger bo uti min själ?
Skall dina strängars Davidstoner väl
jag i min Saulsstund förgäfves kalla?
Min ungdom flytt, mitt lifsljus börjar dala,
och fågelsången intet eko har
uti mitt bröst, hvars glädje förr gaf
svar.
O, ljufva lyra, till min tröst då tala!
Kläd ej min tanke uti fursteskrud
af hoppets purpur, tilltrons gyllne krona.
Låt flyktig Fröjd vid kufvad Sorg ej
trona!
Men låt en mäktig ström af klagoljud,
likt hafvets vågsvall uti natten, tona.
I häjdlös gråt med ödet mig försona!
II.
O, stackars lyra, som fick endast ord
till uttryck för ett hjärtas djupa jämmer.
Ej underligt om du med tystnad dämmer
den klagan, som fick färg af graf klädd
jord.
Att tolka hvad som göms i mänskobröst,
o, ägde du orkesterns rika flöden,
som uti toner målar sorg till döden;
allt som vill klaga, ej med ord, blott röst!
Och ägde så du snillets höga flykt
att låta vilda toner samfäldt svinga
till harmoniens höjd och enigt ringa
till ro ett hjärta, hvarpå döden tryckt
sin stämpel, och som du ej tröst kan
bringa,
men hvars Farväl! skall som ett
fröjd-rop klinga.
III.
Min stackars lyra, hårdt jag talat här
om dina brister. Ack, var ändå tröstad!
min egen lilla sorg blef öfverröstad
af allt det kval, vår värld för öfrigt bär.
Jag själf blir till en skugga, och jag står
en vålnad på det fält, som smärtan sådde,
och där en andehviskning nyss mig
nådde:
»Den tappre leende på törnen går!»
På sångens vingar vi till Glädjen fly
och måla, medan lifvets sol sig sänker,
de känslor, som en morgongryning
skänker.
Med klagan ej en sorgtyngd värld vi bry.
I solbelysta toners vågsvall dränker
vårt spel dess rop, tills aftonstjärnan
blänker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
