Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÖGBRUNN OCH HJÄRNF.S BYST.
1400 meter. Efter denna lilla
topografiska initiering lämnar jag ordet åt en af
Medevis varmaste beundrare, arkitekten
K. Nissen, fr. Örebro, som beskrifver
Medevi på följande sympatiska sätt:
»Medevi är badorternas grandtante.
När midt i vintern dessa rader
skrif-vas, ligger den gamla sirliga damen i
sin fina rokokosäng, omgifven af gamla
kära minnen. Hon sofver, sofver lugnt
och godt, tack vare sitt goda samvete
som ej försämrats med åren, ty hon
har alltid så långt tillbaka hon minnes
skänkt hjälp och lisa åt alla dem, som
under sommarmånaderna knackat på
hennes dörr och bedt om hjälp.
Nu ligger snön högt mellan de låga
envåningsbyggnaderna, där om
sommaren nordens flyttfåglar taga den gamla
damens gästfrihet i anspråk.
Ute från Vettern kommer vinden
farande. Den stannar ett ögonblick,
tager sikte och kastar kaskader af
snömoln i yrande dans upp mot den
gamla damens hem. Men skogen
har bildat hedersvakt kring henne.
De mäktiga gran och furujättarne
krama snön i sin gröna famn och
lägga sordin på stormens försök att
spela upp till hvirfveldans och väcka
den sofvande gamla därinne; endast
snön får slippa igenom och den lägger
sig utanför den
gamla damens fönster
som en stilla
hälsning från de många
tusenden i nordens
rike, som under sitt
arbete eller vid
brasan för några
ögonblick låta tanken
glida tillbaka till
sommarlifvets glada,
lyckliga och
hälsosamma stunder
under grandtantens
kropps- och
själs-styrkande tak.
Hon drömmer
den gamla damen.
Det är ett potpurri af gamla
minnen, som glider fram i brokiga taflor
och som lockar fram ett leende på
hennes läppar; ty de karaktäristiska
dragen af hennes gullgosse, han, hvars
namn och bild troget följt henne under
alla de år hon lefvat, står plötsligt
framför henne.
Det är Urban Hjärne, den berömde
läkaren och vetenskapsmannen.
I parken, utanför hennes fönster står
hans byst och blickar ut öfver de källor,
där under sommaren, tack vare honom,
tusenden och åter tusenden under
århundradens lopp hämtat hälsa och
krafter.
Snön har lagt sin krans af hvita
blommor kring hans panna och flätat
in den med granens gröna barr.
Den gamla damen hviskar:
Tack, gullgcssen min, för allt hvad
du varit för oss under alla dessa år.
Tvåhundratjugofem år hafva snart
svunnit sedan den dag, då du lyckades
öfvertyga dåtidens tviflare om, att här
i fosterlandets sköte gömdes rika ådror
af järnhaltigt, styrkande vatten, som
här i Medevi fullt motsvarade utlandets.
En annan bild visar Medevi i
sommarskrud under nutiden.
Vägen dit bär antingen öfver
Vettern, eller ock genom vackra skogs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
