Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALBERT RANFT.
Ni ser honom här vid sitt
amerikanska skrifbord i Svenska teaterns
kansli. Det är härifrån han styr sina
tre säsongteatrar. Naturligtvis skulle
han själf inte hinna med allt detta,
om inte i yttre rummet, osynlig för
läsaren, sutte hans duktige sekreterare,
Emil Nilsson, ständigt vaken vid
telefonen.
Porträttet är taget i jubileumsdagarne,
däraf den nöjda uppsynen. Den 19
februari kröntes han på sin största
teater med lager af sådan mängd, att
inte ens Ödmann fick mera på sitt
25-årsjubileum. Ranft spelte Artur i
Otto Benzons »En skandal» och med
en viss friskhet och replikfärdighet.
Han är en god farsor, men inte
egentligen karaktärsskådespelare. En gång
vågade undertecknad säga honom detta,
men då rättade han mig och sade, att
han kunde tala på scenen, tala »med
komma och punkter», och det kunde
inte de andra.
Ranft har alltid haft en stark tro på
sig själf, och det har varit hans styrka.
Den har burit honom fram till den
plats, där han nu står, en triumfator
inom vår teatervärld.
Trots insiktsfulla medhjälpare, är det
hans stolthet att alltid själf ha bestämt
repertoaren. Som regissör är han
rutinerad, särskildt inom farsen, hans
älsklingsområde, och han har satt i
scen en massa pjäser.
Han är 42 år, och man kan
sålunda vänta, att han kommer att
inköpa ännu en och annan teater, innan
han kallas till sina fäder, hvilket jag
hoppas dröjer, ty faktiskt har han, jämte
en hop skabrösa stycken, gifvit oss
många prof på storslagen, upplyftande
konst.
Han har lyckats plocka sin
konkurrent, Dramatiska teatern, på några af
dess en gång bästa förmågor. Eru
Sandell, Emil Hillberg och August
Lindberg togos på sin tid därifrån och
ha inte återkommit. Ranfts
undermineringssystem har också visat sig på
ett annat sätt, genom det i stor skala
drifna inköpandet af pjäsmanuskript,
ej minst svenska original, hvilka, till
författarnes förargelse, sedan aldrig
uppförts. Men — konkurrenten har
inte fått dem!
Som privatperson är Ranft hygglig
och förbindlig. Så snart det blir fråga
om hans affärer, är han den pigge
igelkotten. Därför har också ingen i
Sverige hittills öfverträffat honom i
förmågan att hålla medtäflare på afstånd.
Som en frisk vind kom han i juni
1892 till Stockholm med sin trupp.
Han började på Djurgårdsteatern och
har sedan efterhand ockuperat Vasa-,
Svenska och Södra teatern och i
styrandet af desamma visat en ovanlig
sammanhållningsförmåga.
Publikens smak har han alltid
förstått, troligen därför att han själf
kommer från samhällets medelnivå. Han
är född i Stockholm 1858.
Personer, som arbetat sig fram, bruka
få en obehagligt dryg uppsyn, då de
lyckats uppnå en framskjuten
ställning. Icke så med Albert Ranft.
Till hans beröm måste sägas, att i
lyckans dagar ligger öfver hans person
en viss anspråkslöshet, som klär honom,
liksom den klär alla.
Det är dock inte alltid han lyckats.
I sin ungdom hade han att kämpa
med motgångar, då han, 1884, startade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
