Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under lång tid har
all-Fe/slagna mänhetens fantasi i England,
fredsförhopp- liksom af ett spöke, formligen
ningar. förföljts af boergeneralen De
Wet, som, ständigt i rörelse,
alltid dök upp, där man minst väntade
honom, kastade sig öfver den engelska
arméns kommunikationer och företog rent af
fantastiska marscher, ständigt gäckande
underrättelserna och hoppet om, att lord
Kit-cheners strategi slutligen skulle få honom
i fällan. Med så mycket större glädje
hälsades också underrättelserna, att
fredsunderhandlingar på allvar blifvit inledda,
visserligen icke med De Wet och presidenten
Steijn, som representera krig till det yttersta,
men väl med general Botha. I England
synes man ha blifvit hjärtligt led på ett
krig, som varit en formlig graf för en
mängd engelska officerares och
administratörers reputation. Man kan för den skull
tänka sig, huru obehagligt ett meddelande
om underhandlingarnas afbrytande måste
ha värkat, ja, själfva Chamberlain synes
icke längre känna sig riktigt väl till mods.
Boers synas till engelsmännens häpnad ännu
icke ha kommit till den punkt af
modstulenhet, att de ha lust att böja sitt hufvud
under förlusten af sitt oberoende och sina
friheter De medgifvanden, Chamberlain i
samråd med sir Alfred Milner och lord
Kitche-ner ansett sig böra göra, ha varit sådana, att
Louis Botha efter samråd med sina generaler
förkastat dem och föredragit att fortsätta den
ojämna striden. Om någon själfständighet
för Transvaal och Oranjefristaten har den
engelske kolonialministern icke velat höra
talas, lika litet som om amnesti åt de boers,
som i Kapkolonien gripit till vapen mot
engelsmännen; en skadeersättning åt de
boers, hvilkas gårdar blifvit brända och
boskap bortförd, har han visserligen icke
velat neka, men endast medgifvit i form af
ett lån, som boerrepublikerna skulle ikläda
sig, d. v. s. samma personer, som lidit
skadan, skulle på detta sätt också nödgas
betala skadeståndet; slutligen har han
velat begåfva kaffrema med rösträtt, men att
boers icke med gladt sinne kunde foga sig
i en dylik åtgärd, bör dock icke väcka nå-
gon synnerlig förvåning, då man besinnar,
att denna rösträtt ovillkorligen skulle
ut-öfvas till boers’ skada; den engelska rege
ringen förstår sig väl på konsten att
dirigera. de svartes röster, och hvad som icke
lyckats engelsmännen med vapen i hand,
skulle då lyckas på en omväg genom det
visserligen mycket billigare och oblodiga
kriget med röstsedlar, som likväl för boers
knappast skulle vara mindre tillintetgörande.
Boers äro sålunda brakta till den punkten,
att de icke ha mera att hoppas.
Först nu har världen fått
Hvad äran bevittna det skådespelet, att
kostar. en före detta krigsminister
och en före detta högste
gencralbefälhafvare ömsesidigt skjuta
skulden på hvarandra för alla de missbruk,
den slentrian, det ofog och den brist på
organisation, som varit rådande i den
engelska armén och hvilka till en del vållat
motgångarna under kriget. General
Wol-seley har sökt försvara sig, lord Lansdowne
har icke blifvit honom svaret skyldig, och
ännu är icke sista ordet sagdt i denna föga
uppbyggliga duell mellan arméns högsta
myndigheter.
Armébefälhafvare och krigsministrar spela
emellertid endast en underordnad roll; de
kunna utan alltför stora svårigheter
aflägs-nas, kinkigare däremot är den fullständiga
systemförändring, som erfordras, om Eng
land under tidernas förändrade
förhållanden skall kunna upprätthålla den imperia
listiska politik, hvaraf det nu redan fått en
försmak. Den nye engelske krigsministern
mr Brodrick har också utarbetat planen
till en arméorganisation, som låter den
af engelsmännen så djupt afskydda
kor-skriptionen, kanske till och med den all
männa värnplikten hägra i fjärran. Af gar
nisonen i kolonierna, af reserven och
milisen skola 120,000 man bilda moderlandets
aktiva armé för att, understödd af en
öfver-lägsen flotta, alltid vara färdig till en
invasion, där så skulle behöfvas. Den öfriga
delen af reformen är föga mindre viktig.
Sex armékårer, af hvilka tre alltid skola
kunna mobiliseras; volontärerna försedda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
