Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K. F. FRHR. V. STUMM-HALBERG.
armen, som alltid visat sig särdeles
tjänstvillig, då det gällt att gå ett bigott och
fanatiskt prästerskaps ärenden. Tolstoj kan
tills vidare icke få sina arbeten tryckta i
Ryssland, enär hvarje tidning och
tidskrift förbjudits att intaga dem och ingen
boktryckare eller förläggare vågar utgifva
dem. Men om Tolstoj själf tegat, har i
stället hans maka, grefvinnan Sofia
An-drevna, talat och tillskrifvit den heliga
synodens prokurator och metropoliterna ett
bref, på hvilket dessa torde bli annat svar
skyldiga än möjligen den värdsliga armens
straff på den förmätna kvinnan, som vågat
påminna dem om, att kyrkan är »inrättad
af Kristus för att i Guds namn helga de
högtidligaste handlingarna i människans lif.
födelse, giftermål och död, och att predika
kärlekens lag, syndernas förlåtelse, kärlek
till våra fiender och till dem, som hata oss,
samt att bedja för alla.»
Hos den heliga synodens
ge-Attentat på neralprokurator, den gamle
Po-synodens gene- bjedonoszeff torde i alla
hän-ralprokurator. delser grefvinnan Tolstojsord
förklinga ohörda. För att in
värka på denne kalle fanatiker, som
förkroppsligar den oböjlige, politiskt religiösa
absolutismen och genom sitt inflytande på
Rysslands styresmän blifvit sitt fosterlands
mordängel, fordras helt andra medel än en
kvinnas skrifvelse, om den också är aldrig så
öfvertygande. Men äfven Pobjedonoszeft"
har varit nära att falla ett offer för det hat
han åsamkat sig, i det att en ung man, en
son till titulärstatsrådet Nikolaj Lagovvski
enkom rest från Samara till Petersburg och
därstädes den 22 mars försökte skjuta
Pob-jedonoszeff i det rum där han satt vid sitt
arbete. Konstantin Petrovitsch
Pobjedonos-zeff är nu en gammal man, han är född i
Moskwa 1827, och näst zaren den
mäktigaste i Ryssland, mäktigare än alla
mini-strame tillsammans. Han var endast en
ung professor i civilrätt vid universitetet i
Moskwa, då zar Alexander II begick det
ödesdigra missgreppet att göra honom till
lärare för sin son, storfursten-tronföljaren,
öfver hvilken han, efter det för Ryssland så
olycksbringande mordet på Alexander II,
erhöll ett allt annat uteslutande inflytande,
som han fortfarande utöfvar. Måtte icke
för Ryssland, särskildt för dess studerande
ungdom, attentatet på Pobjedonoszeff
medföra alltför sorgliga följder. Polisåtgärder
och en fördubblad stränghet mot allt, som
synes på minsta sätt hota tronen och
altaret synas redan vara vidtagna.
Käjsar Wilhelm II har i
> Tiden är Bremen varit utsatt för en
till-ond.» fällighet, som visserligen
kunnat medföra en olycka, men
dock, efter hvad det lyckligt och väl visat
sig, icke varit ett attentat. En af epilepsi
lidande person, som tyckes ha inbillat sig’
att han stått på ett fartyg och fått
befallning att kasta ut lodet, slungade nämligen
ett järnstycke ifrån sig med den påföljd,
att detta helt lätt snuddade vid käjsarens
kind och föranledde en obetydlig rispa i
huden. Vare sig nu käjsaren själf trott på
befintligheten af ett attentat eller lidit af
retligt lynne, alltnog, då den preussiska
landtdagens president, hr von Kröcher, å
deputeradekammarens vägnar uppvaktade
käjsaren för att lyckönska honom till att
lyckligt ha undgått all fara, förklarade hans
majestät, att han känt sig smärtsamt
berörd af händelsen i Bremen, emedan han
nu vunnit den öfvertygelsen, att allt sedan
käjsar Wilhelms död aktningen för aukto
riteterna aftagit hos folket, i synnerhet hos
ungdomen. Käjsaren hoppades, att alla
partier i deputeradekammaren efter sina krafter
skulle värka för att aktningen för
auktori-teterna måtte bli sådan den bör vara. Vid
ett senare tillfälle synes käjsaren med
anledning af Alexandersregementets fast närmare
betonat, hurudan denna aktning bör vara, i
det han uppmanat regementet till osviklig
lydnad och trohet mot sin suverän och
särskildt betonat, att regementet, hvars nya
fästnings- och borgartade kasern ligger i
kungliga slottets närhet, borde betrakta sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
