Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är äfven en vacker bild. En
vinterstämning kallar konstnären själf den
för, och denna benämning är ganska
karaktäriserande.
Bland det allra bästa på utställningen
äro Carl Wilhelmssons saker. T. ex.
hans »Lördagsafton». Det är inte
endast konst detta, det är rena, rama,
lef-vande lifvet. Dessa trenne kvinnor,
som hand i hand vandra landsvägen
framåt under det solen kastar en
förtrollande vacker glans öfver äng och
sjö, lefva, röra sig, känna . . . Och de
tvänne bondflickorna i »Afton» som
hängande mot hvarandra vänta på att
drängen skall draga ett stråkdrag, begynna
någon bekant gammal valsmelodi, hur
ypperligt äro icke deras ansiktsuttryck
återgifna. Och med hvilka små
medel är icke allt detta åstadkommet.
Färgen är så tunn att den knappast
täcker duken, men äkta konstvärk ät o
de alla. »Fiskarkvinnor på hemväg från
kyrkan» är ett harmoniskt, monumentalt
värk, kanske det bästa på utställningen,
och det är med värkligt nöje jag erfar
att detta värk skall hamna på vårt
nationalmuseum.
Bland landskapsmålarne intages
främsta rummet af Karl Nordström. Han är
en själfmedveten konstnär som med
orubbligt lugn och säkerhet går mot
målet. »Midsommarvaka under oväder»
är af en storslagen, mäktigt gripande
värkan. »En septemberdag» är en
tjusande drömtyngd stämningstafla, så olik
den sträfve Nordström som älskar att
dväljas bland väskustklippor och bärg
och låta sin fantasi tumla om på de
»stora vidderna». En vinterdag vid
Uggleviken är af en ypperlig värkan,
men äfven den af mera vek natur, och
kolteckningen «vid Brunnsviken» är
utomordentligt vacker.
Gustaf Fjæstads stora duk »Rimfrost
på is» ar det bästa denna unge
fram-åtgående konstnär visat. Han är
fullkomlig virtuos i att måla snö. Denna
tafla är också af stor betagande
skönhet trots det exentrLka utförandet af
rimfrosten. »Vinternatt», en gammal
bekant från julpublikationen
Rägnbå-gen, är af storslagen dyster värkan.
H. Norrmanns »Solnedgång» är af
stor effekt; hans andra taflor värka dock
en smula upprepande.
En ung konstnär, som gått framåt
med stora steg är Axel Sjöberg. Man
spårar visserlig reminiscenser från
Liljefors och Nordström, och hans belys-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
