Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
cider fabricerad af dåliga malagarussin.
Han kommersade äfven med diverse
läskedrycker.
På en skylt i en lifligt trafikerad
stadsdel stod att läsa: »Världens
undergång stundar. Vår jords
sammanstötande med en oerhördt stor komet
väntas när som hälst. I följd däraf säljes
hela lagret för en spottstyfver, passen
på ärade kunder.» Ofvanför denna
drastiska annons syntes en afbildning af
kometen släpande en lång svans efter
sig. Men huruvida den oförsynta och
enfaldiga puffen gjorde vederbörlig
värkan var jag ej i tillfälle att förvissa
mig om.
Den 26 Januari 1896 seglade jag
med Spray, i hvarje afseende väl
utrustad, från Buenos Ayres. Vädret var
vackert och den väldiga La Platafloden
låg där silfverskimrande och lugn, men
detta lugn skulle ej räcka länge, ty hårdt
väder uppstod plötsligt och höga
smutsgula vågor jagade hvarandra i vild lek.
Ingenstädes i världen inträffa stormar
så hastigt som i dessa trakter, ty från
att vara det allra vackraste väder kan
en s. k. »pampero» svepa fram,
upprörande vattnet till höga vågor och
sopande med sig allt som kommer i
vägen. Man får därför vid segling på
La Platafloden iakttaga stor försigtighet.
Jag hade råkat ut för en pampero och
måste med bärgade segel länsa in
under land samt ankra i lä om en udde.
Dagen därpå hade stormen visserligen
aftagit, men det blåste fortfarande
ganska hårdt. På middagen kom lotsen
Howard ombord och lotsade Spray ned
emellan kap Indio och de s. k.
engelska bankarna.
Den 28 Januari passerade jag kap
Indio och hade därmed lämnat bakom
mig de sandbankar och andra
farligheter, en seglare måste akta sig för vid
utloppet ur La Plata. Jag styrde,
under en jämn bris och med alla klutar
till, ned mot Magellanska sundet,
hvilken väg jag ämnade taga för att komma
ut i stilla oceanen. Jag passerade Ba-
hia Blanka, och den stora hafsviken
St. Mathias äfvensom viken St. George,
men höll, för att undgå de starka
tidvattenströmmar som där förekomma, väl
femtio engelska mil till sjös. Dock,
när man söker undvika en fara, råkar
man ofta ut för en annan. Jag
möttes nämligen utanför Patagoniska
kusten af en oerhörd svallvåg, som med
stort dån brusade fram, och jag hann
med knapp nöd äntra upp i riggen
och surra mig fast, förrän den stora
skyhöga vågkammen kom vältrande
öf-ver mig. Vattenbärget formligen dränkte
Spray, som under några ögonblick
ri-stade och skakade i alla fogar. Men
strax därefter hade vågen rullat bort
och kuttern gungade liksom
triumferande på de efterföljande dyningarna.
Jag kunde, innesluten i den väldiga
vattenmassan, några ögonblick ej se en
skymt af Spray, och lycka för mig var
att jag hunnit nedsläppa kajutkappen,
ty i motsatt fall hade en säker
undergång blifvit min lott.
Från tiden för mitt sammanträffande
med den stora nafsvågen till
passerandet af kap Virgins inträffade föga af
vikt. Vädret var vackert och seglingen
angenäm. Underliga hägringar (fata
morgana) visade sig ofta. Jag trodde
mig en dag se ett stort fullriggadt skepp
på afstånd, men då jag kommit
närmare befanns det stora skeppet vara
en på vattenytan i allsköns ro
gungande albatross. En annan gång tyckte
jag mig se tvänne hvalar uppkastade
på land, men i stället för hvalfiskar
lågo där och gassade sig två sälar. Jag
såg en dag land tvärs ut om babord,
ehuru sådant omöjligt kunde finnas åt
det hållet. Det var emellertid en s. k.
»mistbank» jag sett; ett tätt
dunstlik-nande moln, ett sådant som i dessa
trakter ofta brukar lägra sig vid
hori-zonten, och som har en förvillande
likhet med land. Följande dag hade
ka-lejdoskåpet ändrat sig och jag seglade
fram bland miniatyrbilder.
Den 11 februari dublerade Spray
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
