Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den rör sig, och det är ju alltid
intressant. Astrologien så väl som
astronomien har uppkommit ur mytologien.
Af alla vetenskaper är
stjärnkun-skapen den äldsta. Redan år 2720
före vår tidräknings början
observerades i Egypten en solförmörkelse,
en planetkonjunklion observerades af
kinesiska astronomer år 2449 i
Stenbocken, egypternas kalender är
upprättad omkring år 2782 och kinesernas
omkring 2637 f. Kr. Astronomiens
historia går alltså cirka 4000 år
tillbaka i tiden.
Denna histona erbjuder mycket af
intresse, det är den mänskliga odlingens
historia. Man kan inom denna
vetenskap följa utvecklingen från vildens
barnsliga naiva föreställningar till
den distinkta begreppmässiga
uppfattning, som kännetecknar våra dagars
forskare.
Ännu in i medeltiden studerades
astronomi och astrologi parallelt, till dess* att
astrologien såsom vetenskap moraliskt
afrättades, ja, dess utöfvare förföljdes
till och med på prästerskapets anstiftan
såsom trollkarlar. Astrologerna
behandlades lika grymt som häxorna, och det
var först Cyrano de Bergerac, som i
skrift förestälde sin samtid det dåraktiga
i dessa förföljelser.
Vid sökandet efter astrologiens äldsta
minnesmärken föras vi till den
mänskliga odlingens vagga, till landet, som
vattnas af Eufrat och Tigris, och till
Kaldeerna, en prästkast, som stod på
sin tids högsta bildning. Dessa präster
trodde sig genom iakttagandet af
stjärnornas rörelse kunna utforska gudarnes
vilja. De trodde nämligen, att
händelserna på jorden påvärkades af
stjärnornas gång, en åsikt, som omfattades
af alla Orientens lärde. Det var
dylika lärde, som den första julnatten
kommo att bringa sin hyllning åt den
nyfödde judakonungen, hvars stjärna
de sett i österlandet. Men ej blott
bland de orientaliska folken, Assyrier,
Babylonier och Egypter funnos astro-
loger; de funnos ock bland greker och
romare, ja, så långt fram i tiden att
Kepler sysselsatte sig med astrologi,
om af öfvertygelse eller för den snöda
Mammons skull är svårt att afgöra.
Vi ge oss nu in på det farliga
ge-bietet trots Horatii varning:
Tu ne quaesieris -— scire nefas —
quem mihi quem tibi.
Finem di dederint, Leuconoe, nec
Babylonios tentaris numeros.
De gamle kände af planeterna
endast dem, som äro synliga för blotta
ögat. De fingo icke dessmindre sju,
ty de medräknade solen och månen,
Efter omloppstiden ordnade de dem på
följande sätt: 1. .Månen 2>, 2 Merku-
rius $, 3 Venus 9, 4 Solen O, 5
Mars o", 6 Jupiter 4, 7 Saturnus !>.
Uranus och Neptunus, de båda längst
bort belägna, kände de ej.
För att studera astrologi, måste man
utom dessa himlakroppar äfven känna
till zodiaken eller djurkretsen. De gamle
hade gjort den iakttagelsen, att
planeterna och månen ej aflägsnade sig
särdeles mycket från solens skenbara bana,
och att deras afvikning från denna
aldrig öfverskred 8 grader norr eller
söder om densamma. De föreställde sig
därför en 16 grader bred zon rundt
himlahvalfvet, inom hvilken planeterna
rörde sig. Denna zon kallade de
zodiaken eller djurkretsen, emedan de
stjärnor, som finnas därinom till större
delen benämndes med djurnamn. Denna
zodiak delades i tolf delar
representerande solens platser (hus) för hvarje
månad på året. Djurkretsen omfattar
12 stjärnbilder: 1 Väduren V, 2 Oxen
V, 3 Tvillingarna B, 4 Kräftan 23, 5
Lejonet 8,, 6 Jungfrun 1 IP, 7 Vågen ==,.
8 Skorpionen Hl, 9 Skytten x", 10
Stenbocken Z, 11 Vattumannen ZZ och 12
Fiskarne 5.
Denna uppfinning tillskrifves
Kaldeerna, och namnen motiveras sålunda:
Året började på våren, då dag och
natt vora lika långa. Som fåren denna
årstid klipptes, och lammungarna sågo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
