Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väntade provinserna eller Österrike själft.
I själfva värket måste Österrikarne
använda våldsåtgärder för att intränga i
landet, och det behöfdes flera månader,
en hel armékår och ganska betydliga
förluster af människolif, innan de
lyckades göra sig till herrar öfver situationen.
Landets kommunikationer voro på den
tiden mycket primitiva. 1 städernas
närmaste omgifningar voro vägarna
tämligen underhållna, men i det inre
af landet kunde man endast med
svårighet komma fram, och transporten
af varor skedde på kärror dragna af
oxar, som ofta fastnade i gyttja och
under hela veckor kunde blifva stående
ute på ett fält. Järnvägar funnos ej.
I landets norra del hade baron Hirsch
visserligen börjat anlägga en
järnvägslinje, men den var ännu ej fullbordad.
Den österrikiska regeringens första
omsorg var naturligtvis att försöka
underlätta kommunikationerna och öppna
landet för främmande inflytande. Redan
1883 voro mer än sex tusen kilometer
väg banade och öppnade för trafik.
Och nu förbinder en järnvägslinje
landet med Adriatiska hafvet, andra
utgrena sig i dess inre och bidraga
kraftigt till industriens uppblomstring.
Dessutom gå diligenser regelbundna turer
på numera säkra och skyddade vägar.
Svårigheten att intränga i Bosnien
var 1886 ett kännetecken på de
svårigheter den nya styrelsen skulle hafva
att öfvervinna. Om Österrike blott fot
för fot kunde . eröfra det land, där
hvarje klippa, hvarje vrå dolde en
fiende, hur många större svårigheter skulle
det ej stöta på, då det gällde att
öfvervinna fördomar, religionshat, afundsjuka
raserna emellan.
Detta företag skulle kanske
misslyckats, om styrelsen öfver de båda
provinserna icke blifvit anförtrodd åt den
gemensamma finansministern, de Kallay.
Då man kommer till Bosnien och
på nära håll ser hvad han
åstadkommit, gripes man af beundran för hans
värk och för hans statsmannaegenskaper.
De medel han användt äro
beundransvärda. De äro äfven nya, ty mig
ve-terligt har ingen annan europeisk nation,
icke ens de som i Afrika eller
annorstädes hafva liknande element inom
sina besittningar, begagnat sig af
dylika medel.
Vi veta hvilken ställning Bosnien—
Herzegovina i politiskt afseende intar
till den österrikisk-ungerska monarkien.
De båda provinserna utgöra icke en
del deraf men stå under dess
öfver-styrelse och äro besatta af österrikiska
trupper utan att därför vara införlifvade
med monarkien. De hafva egen
budget, deras öfverståthållare redogör för
sin förvaltning direkte för den
österrikiske käjsaren.
Ett djupare studium af de Kallays
administrativa värk gifver vid handen,
att den nya kolonisationsmetoden,
framtidens metod, om man så får säga, i
Bosnien-Herzegovina haft ett lysande
resultat.
Denna nya metod har till grundval
aktning för individualiteten hos folk
och länder. Regeringens
ansträngningar gå alla ut på att utplåna
rivaliteten mellan raserna, religionshat, allt
som ännu lefver kvar af söndring och
split från förflutna stormiga tider och
att föda till lif en ny anda: den
bosniska personlighetens. En bosnisk anda
uppstånden ur det förflutnas ruiner, en
bosnisk anda hos såväl ortodoxa,
katoliker och muhammedaner.
Och för att utföra denna stora tanke,
som på samma gång var praktisk, har
de Kallay tänkt sig ett land, som ehuru
ockuperadt därför icke skulle
exploateras. Tanken att Bosnien skulle
utvecklas af och för bosnierna var något
alldeles nytt för Europa, hvars kolonier
eller protektionerade länder i alla tider
fått gå moderlandets ärenden.
De ekonomiska svårigheterna i ett
lands administration, där allt skulle
omskapas ända från dess resurser,
fördubblades genom de inbördes religiösa
meningsskiljaktigheterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
