Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
århundradens applåder värdig
monumental afslutning.
Efter marmorbilderna för Or San
Mi-chele — utom den nämnda äfven dem af
Petrus och Markus — följer 1416
uppdraget att med statyer smycka
Campani-lens nischer. Det är några af gamla
testamentets profeter, som ännu i dag där
ses, stränga, hotfullt värdiga gestalter
med ett starkt realistiskt, porträttartadt
tycke. Men de äga därjämte ett
momentant återgifvet individuellt lif, som
bryter det statuariska lugnet. De värka
på en betraktare som om i hvilket
ögonblick som hälst en rörelse hos
dem kunde förnimmas, som de fula,
knotiga dragen kunde förbytas i ett
lefvande minspel, och ord, ej löftets
ord, utan fördömandets och
bestraffningens bittra tal gå öfver deras läppar.
På Donatellos tid gingo de bland
folket under bekanta florentinares namn,
och den populäraste ibland dem var
den, som på grund af sitt skalliga
hufvud benämdes »il Zuccone».
Campanilstatyerna äro för
konstnärens riktning i hög grad betecknande
och tillhöra det skede i hans
konst-närsskaps utveckling, som exklusivt
bestämmes af en hänsynslös, men
underbart besjälad naturalism. I närheten
af desamma ställa vi bl. a. några
framställningar af Johannes Döparen —
Florens skyddspatron. Man gjorde
dessa en stor orättvisa, om man hos
dem sökte en linjernas formella
skönhet. Ingenting är dem mera fjärran.
Magra, ja asketiskt utmärglade
gestalter, nödtorftligen skylda af en djurfäll,
göra de understundom en nästan
patologiskt obehaglig värkan. Hit höra en
bronsstaty i Berlin, en marmorstaty i
Florens Nationalmuseum m. fl. Den
ryktbara bronsstatyn i Sienas döm
stammar från ett senare skede. Ingen
kan emellertid förneka deras skarpt
utmäjslade karaktär och deras lefvande
uttryck, och de lära oss, att konstens
välde sträcker sig långt utöfver den
formella skönhetens område, huru
mycket man än talat om den rena linjen som
en skönhetens betingelse par preference.
Att Donatello med sin naiva
vördnad för naturen, vanlig i vårliga
nydaningstider, måste ägt en ej ringa
styrka i porträttet, visar t. ex. den här
meddelade bilden af Niccolo Uzzanos
målade, frappant liffulla terrakottabyst
i Nationalmuseet.
donatello: david.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
