- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 4 (1901) /
464

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vinterkvarter till största delen färdigt.
Vi vände nu vår uppmärksamhet till
»Polstjärnan». Vi hade lämnat
fartyget utan tillsyn ända se’n morgonen
då vi landstego. Nu lyckades det oss
icke desto mindre att till den 15
november sätta det så pass i stånd att
vi med skäl kunde hoppas det
»Polstjärnan» skulle bli säker nog att föra
oss hem igen.

I december började vi arbeta på
utrustandet af slädexpeditionen, hvilken
jag ville sända i väg under den senare
hälften af februari. Hvarje dag gåfvo vi
hundarna en två till tre timmars öfning.

Aftonen den 23 december begåfvo
vi oss under en af dessa
öfningsfär-der med hundarna en smula för långt
bort från vårt läger. Den utmärkta
snön underlättade denna dag färden
högst betydligt, och utan att lägga
särskildt märke därtill foro vi uppför
ön ända till slutet af viken. På grund
af det milda vädret hade vi gifvit oss
af mycket lätt klädda; men ett
plötsligt vindombyte med blåst och snö
från nordost gjorde vår ställning allt
annat än behaglig, och våra spår
utplånades inom kort af vinden och
snöyran. Vi förlorade vår väg i mörkret,
och i stället för att fara tillbaka samma
väg som vi kommit, anlände vi till en
isvall, flera meter hög, just där
landisen slutade vid kusten. Då vi på grund
af mörkret först varsnade denna isvall,
när vi voro alldeles inpå den, störtade
tvänne af vära slädar, min egen och
löjtnant Cagnis, från landisen ned i
viken och det med en allt annat än
lindrig fart! Snön häjdade vårt fall,
och lyckligtvis undgingo vi det nöjet
att få de öfriga slädarna öfver oss!
Men mer än en halfiimme måste vi
stanna i vårt bedröfliga läge och vänta
tills våra följeslagare kommo till vår
hjälp. Sedan återstod det att leta oss
hem till lägret igen. Kanske var det
vid detta tillfälle våra fingrar förfröso.
Återresan var allt annat än lätt, och
hade ej himlen klarnat, så att vi kunde

vägledas af stjärnorna, hade vi
säkerligen måst kvarstanna under bar
himmel mycket längre, och då hade också
följderna blifvit så mycket riskablare.

Denna resa tjänade oss alla till
varning. Hvad mig själf beträffar,
omöjliggjorde den mitt deltagande i
slädexpeditionen mot norr. Mina fingrar,
hvilka ej blefvo bra på en lång tid,
och den känslighet för kölden, hvaraf
mina händer ledo en längre tid, hade
ju för mig själf utgjort en källa till
oro och hade dessutom blifvit till
hinder för expeditionen. Med ledsnad,
men inseende nödvändigheten däraf
lämnade jag Cagni kommandot. Mina
fingrar måste nämligen amputeras, och
jag är öfvertygad att jag genom att
stanna vid lägret främjade
slädexpedi-tionens framgång, hvilken min närvaro
helt och hållet kunnat omintetgöra för
den händelse jag återigen sjuknat.

Sedan Cagni begifvit sig af mot
polen, voro vi endast sju man kvar i
lägret, och ehuru vi alltid sökte hålla
humöret oppe, kände vi dock
allesammans stor saknad efter våra
följeslagare. Fartyget erbjöd en bedröflig
anblick. Däcket var täckt af snö,
hytterna delvis förstörda och likaledes fulla
af snö.

Hvad vårt tält angår, så hade det
nu ett helt annat utseende än på hösten.
Det var nämligen alldeles begrafvet i
snön och skakade därför ej ens, när de
häftigaste stormar rasade. Det enda
obehagliga med hela vårt hemvist var
att det saknade fönster. F.huru ljuset
återvände kvickt nog fram på vårsidan,
måste vi hålla våra lampor brinnande
dagarna i ända. Och efter att ha
varit med om en så långvarig period af
oafbrutet mörker var det en plåga för
oss alla att fortfarande behöfva vistas
i en atmosfär, scm endast upplystes af
petroleum.

Fram emot aftonen den 28 mars
gaf jag mig i väg med en släda och
två man till kap Fligley för att hålla
utkik efter den första slädgruppen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:57:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1901/0468.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free