- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 4 (1901) /
466

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tyget kunde taga fart i densamma och
sedan utan hjälp af sprängämnen bryta
sig fram genom isen.

Tack vare de östliga vindarna
under de senaste dagarna hade packisen
ändtligen börjat sätta sig i rörelse,
lämnande vägen mot söder öppen.
Endast en issträcka på ett par hundra
meter hindrade oss att fortsätta vår
kurs, och det var i sanning pinsamt
att se skeppet flott och hafvet utanför
isfritt, under det sommaren närmade sig
sitt slut utan att vi kunde lämna viken.

Ändtligen blefvo vi aftonen den 11
augusti under det en stark östlig vind
blåste, i stånd att bryta oss igenom
nämnda issträcka. Vi arbetade till kl. 2
och vågade aflägsna oss bortåt en
tjugu meter från fartyget, under det vi
togo middagsrast. Men just medan vi
hämtade nya krafter af vår måltid,
började hela issträckan drifva för vinden,
tagande »Polstjärnan» med sig. Vi
rusade alla hals öfver hufvud ombord
för att förtöja skeppet med stadiga
tros-ar och hindra det från att segla
af utan att taga oss med! Efter dagens
alla ansträngningar var det oss en stor
tröst, att vägen ändtligen tack vare isens
försvinnande stod öppen mot söder.

Den söndag, som följde på vår
befrielse, blef en värklig hvilodag både
för själ och kropp. Aftonen den 15
bjödo vi under det vackraste väder
farväl åt »Teplitz Bay». Vår glädje
var emellertid ej helt oblandad.
Tanken på de tre kamrater, som ej
åter-vändt från slädexpeditionen, gjorde oss
förstämda; dock hyste vi ett svagt hopp
att få se dem igen vid kap Flora.

De senaste dagarnas vind hade fört
med sig all packisen från kusten långt
utom synhåll, och mot norr var hafvet
säkerligen liksom förra året öppet ända
opp till 82°, Vi fortsatte vår resa i
alldeles isfritt vatten ända till Maria
Elisabeths ö och sågo då och då
genom dimman en skymt af Karl
Alexanders och Leigh Smiths öar. Den obrutna
isen längs kusten tvingade oss denna

gång att passera Maria Elisabeths ö
på något afstånd och att därpå
fortsätta utan uppehåll ned till »Britiska
kanalen». Denna var icke öppen mot
östra sidan likt föregående år, utan
fylld af isflak, mellan hvilka dock ett
skepp godt kunde bana sig väg.
Gynnade af klart väder fortsatte vi hela
natten vår resa mot »Eaton Island»,
där vi hindrades af obruten packis och
tät dimma. Vi hoppades alla att vi,
när dimman skingrades, skulle finna
en vattenränna längs kusten, så att
vi kunde bli i stånd att uppnå
det öppna hafvet söder om Hooker
Island. Hur stor blef ej vår förvåning,
när vi, sedan det lättat på, fingo se
södra delen af »Britiska kanalen» från
Barentz kap till »Hooker Island» helt
och hållet blockerad af isen. Därjämte
var hafvet, så långt vi kunde se med
våra teleskop, isbetäckt! Där »Eira»
hade gått fram den 1 september 1880
funno vi ogenomträngliga ismassor vid
denna ej så långt framskridna årstid.
Vår önskan att slippa ut genom
kanalen var emellertid så liflig, att vi
genom att hugga oss väg genom isfälten
försökte nå fram till kap Barentz.
Ungefär halfvägs mellan »Hooker Island»
och kap Barentz hindrade ännu tjockare
is vår färd, och som vinden därjämte
stadigt blåste från sydost, drefvo vi med
isen mot norr.

Morgonen den 24 befunno vi oss
återigen i närheten af »Eaton Island».
Vi drefvo med isen mot väldiga
is-bärg, som lågo vid södra kusten af
denna ö, och hade sålunda på en enda
natt beröfvats resultatet af de
föregående dagarnas arbete.

På alla sidor omgifna af brutna
ismassor och med vårt fartyg en smula
skadadt, hade vi det synnerligen illa
ställdt, då vi till råga på olyckan blefvo
varse ett stort isbärg, som sakta
närmade sig vårt skepp. Genom att bryta
oss fram mellan isen sökte vi rädda
oss ur detta farliga läge. Styrande in
bakom ett isbärg ville vi uppnå skydd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:57:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1901/0470.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free