Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRU KRUGER.
han lyckades han, då reaktionen
segrade, rädda sig genom flykten och
komma till England, där han slöt
sig till den gamla konspiratornMazzini
och äfven underhöll förbindelser med
Orsini, bekant för sitt bombattentat
mot Napoleon III. Då slutligen den
stora uppgörelsen med Österrike och
dess italienska vasaller kom, fann
Crispi åter tiden inne att uppträda.
Han slöt sig till Garibaldis
expedition till Sicilien och var jämte
general Baratieri en af de 1,000 från
Marsala. Efter öns eröfring hjälpte han
till att ordna dess förvaltning, och
då han sedermera 1861 blef
deputerad i italienska parlamentet, blef han
ledare för det s. k. konstitutionella
vänsterpartiet. Därmed hade före
detta konspiratören och carbonarien
sagt sina republikanska åsikter
farväl. Han dref det nu därhän, att
han 1876 blef deputeradekammarens
president och 1877 inrikesminister.
Han hade emellertid icke riktigt
klarat sina enskilda och husliga
förhålhållanden, hvarför en rättegång
väcktes mot honom för tvegifte.
Visserligen ogillades hans första hustrus
klagan, men Crispi förmådde icke i
den allmänna meningen rentvå sig
från det brott, för hvilket han
anklagats, och måste afgå. Han blef
emellertid för andra gången inrikesminister i
Depretis kabinett, och då denne dog samma
år, konseljpresident. Han hade under
tiden lärt känna den förste tyske
rikskans-lären, som snart genomskådade den
äregirige sicilianen och i honom fann ett
lämpligt redskap för sina planer. Han vann
Crispi också utan svårighet för trippelalliansen.
För att skaffa pängar till nu nödvändiga
rustningar och bringa reda i förvaltningen grep
Crispi på sitt autorativa sätt — den
ursprungliga republikanen och liberalen hade
nämligen nu hunnit utveckla ganska utpräglade
despotiska anlag — in och sökt skaffa
medel genom att aflägsna en hop
öfverflödi-ga tjänster och ämbeten. Han
motvärka-de emellertid sitt eget syfte, då han bröt
Italiens handelspolitiska förbindelser med
Frankrike, som Crispi till och med sökte sak
emot, och länge lefde världen i väntan på
ett krig mellan de båda makterna, som
ovillkorligen skulle utvecklat sig till ett världskrig.
Frankrike visade sig emellertid mera
be-sinningsfullt, och Crispi måste afgå,
lämnande efter sig sitt land och regeringen i
ett tillstånd af villervalla och nöd, som det
icke erfarit allt sedan Italiens befrielse.
Frukterna af hans förvaltning dröjde icke
heller att inställa sig. Hans efterträdare
skapade visserligen ett drägligare förhål-
lande till Frankrike, men på den inre
oordningen förmådde de icke råda bot, den
utsvultna, af skatter hårdt tryckta
befolkningen åstadkom flerstädes upplopp och
oordningar och på Sicilien bildade sig ett s. k.
fescie dei lavoratori under ledning af
deputeraden San Felice. Giolittis ministär
föll i november 1893, och nu trodde man
sig i Crispi ha fått den starka h inden, som
skulle lösgöra den fastkörda
regeringskär-ran. Crispi blef åter minister, lät af
kammaren tilldela sig en formligen diktatorisk
myndighet och började regera med
undantagslagar. På detta sätt undertryckte han
arbetarerörelserna och ingrep äfven energiskt
mot anarkismen, men då han utsträckte
Italiens af Mancini inledda kolonialpolitik vid
Röda hafvet och utsträckte handen efter
Abessinien, visade sig denna politik vara ett
svårt missgrepp. General Baratieri, som, född
1841, afled några dagar före Crispi, blef
nämligen i grund slagen af abessinierna
vid Adua den 1 mars 1896, där han af
Crispi tvungits till batalj, och nu var
det också slut med Crispis välde. Han
måste afgå, men hade ännu att svara
för anklagelserna att ha begagnat sin
ställning som minister till att i förening med
bankiren Favilla rikta sig. Visserligen fann
deputeradekammarens utskott ingen
anledning att ställa Crispi till ansvar inför sena-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
