Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wilson Promontory. Fyrmästaren mr
Clarke kom ombord och gaf mig
»sailingdirektions» till Waterloo Bay
dit jag fortsatte och samma dag
ankrade. Där lågo före mig en fiskesmack
Kertsch och ångfärjebåten Mary.
Kaptenen på Mary var en glad själ och
tillät sig ibland ett och annat skämt.
Han hade inbillat sin besättning, som
kom ifrån ett sågvärk någonstädes uppe
i landet, att man fångade hvalfiskar lika
lätt som kaniner, och hans ord
besannades också snart, ty under första
kryssningen med Mary påträffades
nämligen en hval, den kaptenen dödade med
ett enda harpunkast. Men
besättningen kunde icke nog uttrycka sin
förundran öfver den lyckade fångsten,
och när man talade därom lyste deras
ögon af glädje.
Jag stannade tre dagar vid Wilson
Promontory men gick på den fjärde
åter till segels med Spray och satte
kurs på Melbourne Heads, dit jag
anlände den 22 December.
Bogserånga-ren Racer, som jag vid ingåendet till
Hobson Bay anropat, drog Spray till
S:t Kilda hvarest jag tillbringade en hel
månad.
För Spray betalades som sagdt inga
umgälder, men jag kom af en
händelse att göra ett besök på tullhuset i
St Kilda och blef då affordrad 50 öre
pr ton, hvilket jag också måste fram
med, det halp ej för mindre. I
ändamål att få någon ersättning för denna
opåräknade utgift, beslöt jag att låta
hvar och en som besökte Spray
betala tjugufem öre, och genom detta
inflöt ej så litet i kassan. Jag fångade
dessutom en stor tolf fot lång haj,
som sedermera visades för pängar.
En irländare vid namn Tom
Howard, hvilken hade sig något bekant
både om sjö och landthajar,
anställdes som förevisare, och han
undfägnade de nyfikna åskådarna med så
vidunderliga historier om dessa djurs
lefnadssätt och vanor, att jag gjorde en
duktig recett på affären.
Men Howards uppfattning af
begreppet mitt och ditt måtte emellertid ha varit
tämligen oklar, ty jag kom snart
underfund med att han behöll en god del
af recetten för egen räkning, och som
detta ej öfverensstämde med mina
åsikter, så blef han hastigt och lustigt
af-skedad. Inkomsten af hajförevisningen,
jämte afyttrandet af en del i
Magel-lanska sundet bärgadt vrakgods, satte
emellertid mina finanser i tämligen
godt skick.
Den 24 januari 1897 tog jag in
Sprays förtöjningar och blef af Racer
åter bogserad till sjös. Jag hade
tillbringat en ganska lång tid i St. Kilda
och i Melbourne och medförde många
angenäma minnen därifrån.
Under sommarmånaderna, d. v. s.
under december, januari och februari,
blåsa vanligen ostliga vindar i Bass
Strait och vidare längs hela södra
kusten af Nya Holland. Men då jag var
där hade en mängd drif-is från de
an-tarktiska regionerna satt nordvart på
och därmed följde vindförändringar
och kall väderlek, hvarför jag icke
ansåg rådligt att fortsätta seglingen mot
väster utan beslöt, att, under afvaktan
på bättre väder, tillsvidare stanna i
Tasmanien.
Jag har glömt omtala att under min
vistelse i St. Kilda ett af de
besynnerliga naturfenomen, man gifvit namn af
»blodrägn», inträffade. Det blåste hårdt
en dag, då luften plötsligen
förmörkades iföljd af ett från öknarne inne i
landet framhvirflande mörkrödt
sandstoft. Samtidigt började det regna och
då regn och stoft blandadt nedföll,
liknade det blod.
Dylika sandstormar äro icke
ovanliga äfven på andra trakter, och Spray
hade, som förut beskrifvits, i början
af sin resa att utstå en sådan storm
ehuru ej af fullt så egendomlig natur.
Bogserbåten Racer drog Spray öfver
Hobson Bay förbi Post Phillip Heads,
hvarefter kuttern lämnades ensam att
själf taga sig fram. Kommen ut i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
