- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 4 (1901) /
545

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Väl är idéen att här utföra
kulturhistoriska spel tilltalande och
fosterländsk, men den hade knappast sett
dagen, långt mindre hunnit utveckla
sig och taga rätt gestalt, då den i
form af den första söndagens
föreställning bjöds världen som en skön och
mogen frukt. I själfva värket var den
dock ej ännu fullt mogen.

Som emellertid de ädlaste frukter
en gång varit kart, önska vi af allt
hjärta, att också detta embryo skall
bära i sig en den vackraste
utveckling.

* # *

På en högt belägen plats i staden
reser sig den sköna kyrkoruinen S:t
Nikolaus.

Dess mäktiga gafvel aftecknar sig
mot den blå himlen och synes redan
på långt afstånd i fjärran, då du som
turist en solig morgon färdas fram mot
Visby öfver hafvets glittrande vidder.

På krokiga gator och slingrande grän-

der, förbi härliga ruiner och ödmjuka
stugor letar du dig fram.

Många kamrater, skådelystna liksom
du, har du på din vallfärd dit upp,
och när du ändtligen hunnit fram till
målet, stannar du ovillkorligen i
beundran inför den grå stenjätte, som
genom århundraden sett ned från sin
lugna höjd på vandrande
människosläkten, på spirande och döende
vegetation, på fallfärdiga, rosenomslingrade
stugor och på ett haf, som
oföränderligt genom tidernas grå eller
solbe-gjutna enahanda slår sina vågor mot
kalkhvit strand.

Den andakt, du känt, flyr dock
därinne.

Ruinens fordom grönskande mark,
hvilken sög upp glittrande solreflexer
och dolde sig under långa blå
skuggor, syns ej mer.

En modärn jätteläktare af hvitt trä
fyller kyrkans skepp. Och korets sköna
spetsbågefönster ha huggits af på
midten af en teaterdekoration.

SIT NIKOLAI RUIN, DÄR SPELEN HALLAS

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:57:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1901/0549.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free