Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BUSS pgYp
ILLUSTRERAD MÅNADSSKRIFT.
FÅGLARNA I VINTERNATTEN.
Fritt efter GUY DE MAUPASSANT.
Den stora slätten ligger så ödsligt hvit och kali,
och utan ljud — hvar lifvets ton tycks bunden.
Då höjer sig i fjärran ett hest och sorgset skall
från någon hemlös hund i midnattsstunden.
Men eljes grafvens tystnad . . . Hvart ögat ser — blott sno!
Naturen är en stelnad vinteröken,
där hvarje strå i skogen har lagt sig ned att dö,
och trädskeletten resa sig likt spöken.
Den bleka månen fryser i tom och öde rymd:
med ängslig hast han synes framåt ila,
och dystert skådar blicken, af snömoln ofta skymd,
mot jorden med dess stela, döda hvila.
Kallt är det sken han sprider, som kall är blicken hans —
beklämmande och trolskt och liksom fruset.
Men öfver snön sig breder i sällsam stråleglans
en stilla klarhet från det bleka ljuset.
I rymdens fåglar alla, hur hafven I det då? . . .
Ack, isig snövind rycker i ert näste,
det är så kallt därinne, I stackars kära små!
Hur kunna slumra utan skydd och fäste? . . .
O Gud, jag ser dem vaka den långa, långa natt
med frusna fötter och med domnad vinge:
mot bländhvit snö de stirra, och skyggt de undra att
det ej vill mörkna, så de sofva finge . . .
£. L—r.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
