Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Malmbärget, som ligger 7 km. från
Gellivara station och dit Gellivara-banan
är utsträckt, hade dessförinnan endast
ett par bebodda stugor och ej ens en
körväg. Nu är det ett samhälle med
ungefär 7,000 invånare, däraf omkring
3,000 grufarbetare och andra manliga
arbetare.
Då man anländer till Malmbärget
med järnvägen, ser man till vänster en
mängd präktiga och stora byggnader:
disponenthuset, bolagets
kontorsbyggnad, elektricitetsvärket, ingenjörernas
bostäder, epidemisjukhuset samt
arbetarebostäder, som bolaget uppfört.
Dessa arbetarebostäder, som nu torde
hysa en befolkning på ett par tusen,
upplåtas ytterst billigt: blott 2 kronor
i månaden betalas för ett rum och
kök. I och för sig äro de ock
utmärkta lägenheter; men olyckligtvis äro
de alla redan inpyrda med vägglöss,
hvaraf invånarna lida svårt, så att
radikala åtgärder fordras för nödvändiga
»massmord».
Till höger om järnvägen, där
stadsplan redan är utlagd och ett antal
större och mindre hus äro uppförda
eller under byggnad, finner man en
brokig blandning af dels salustånd på
ett håll, dels ett stort antal de
tarfli-gaste kåkar »kåkstaden».
Då arbetare i tusental begåfvo sig
till Malmbärget, sedan järnvägen dit
blifvit färdig och malmbrytningen
börjat taga fart, men innan bolaget
hunnit anskaffa tillräckligt med bostäder,
fanns ingen annan utväg för en stor
mängd arbetare än att själfva uppföra
åt sig enkla hyddor. Dessa hundratals
kåkar förlädes på det mest stenbundna
och oländiga område af kronans mark
man kan tänka sig, under det
ämbetena diskuterade, huruvida sådant kunde
tillåtas. Frånses ett antal småstugor
af värkligt timmer, äro kåkarna af två
slag: jordkåkar, som delvis ingräfdes i
sluttande mark eller med väggar af
stenar och torf, samt brädkåkar, som
gjordes af tunna bräder, som till stor
del togos från tomlårar; mellan de
dubbla väggarna samt det dubbla
taket användes jordfyllnad. En liten spis
med rör genom taket insattes, väggarna
tapetserades och därmed hade man
bostäder, som långt norr om polcirkeln
voro — icke just så dåliga. Jag
besökte i somras många af dem och
hörde af innehafvarna, att de redt sig
ganska godt med dem.
Järnvägsingen-jörerna i Lappland måste ock ofta en
tid bo i liknande kåkar; jag såg en
sådan vid Torne träsk, och där hade
ingenjörerna haft det relativt
förträffligt. Flera familjer ville ej ifrån sina
hålor och beklagade sig öfver, att
stads-regleringen fordrar kåkarnas rifning förr
eller senare. Äfven om därvid ingen
ersättning lämnas, göra ägarna ingen
egentlig förlust, ty de ha uppfört dem
för mycket ringa kostnad och under
åratal bott mycket billigt. Åtskilliga
af de nuvarande innehafvarna ha köpt
sina kåkar af dem, som uppfört dem,
för 130—300 kr.
De sociala förhållandena å
Malmbärget ha mycket förändrats på ett par
år; superiskandalerna ha upphört, om
än lösa arbetare af sämsta slag eller
»skojare» fortfarande sälja brännvin i
smyg i utkanterna. Ingen
brännvins-försäljning är tillåten på grund af alla
arbetareföreningars beslut, och polisen,
7 man, som bolaget aflönar, gör
mycket för förhindrandet af lönkrögeriet
och för ordningens upprätthållande.
Arbetarna togo för ett par år sedan
själfva itu med brännvinsförsäljarne,
som ofta helt fräckt emot lag och rätt
sålde brännvin öppet i sina kåkar; sedan
länsmannen gifvit utslag på stängning
af vissa sådana, företogo de sig att
köra bort innehafvarna af 15—20
kåkar genom att först borttaga dörrar
och fönster ’och sedan, om detta ej
hjälpte, nedrifva kåkarna.
Tre skilda nykterhetsföreningar
finnas och dessa räkna tillsammans ett
par tusen medlemmar. Dessutom
finnas »Malmbärgets kristna missionsför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
