- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 4 (1901) /
598

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och detta med så mycket större skäl
som han lefde och värkade i en tid
med föga sinne för ideella värf och
företag.

Vi förbise ingalunda, att det låg en
bred praktisk anstrykning öfver
Nordenskiölds lifsvärk; han skulle eljest ej
hafva varit den värklighetens man, som
han i grund och botten var. Men
äfven när man erinrar sig, att ett par
af hans ryktbara expeditioner, ja den
ryktbaraste af dem alla, var förenad
med främjandet af praktiska och
ekonomiska syften, må man ej tro, att
dessa för honom voro hufvudsaken.
Han var i stället en ideell entusiast,
en vetenskapens försöksrnan, som valde
polarforskarens af så många och så
stora svårigheter uppfyllda bana,
måhända någon gång af personlig
ärelystnad, men egentligen af en inre,
impulsiv kallelse att värka något stort,
ovanligt, ideellt fruktbringande för
mänskligheten och framför allt för det
land, som han tillhörde med blodets
band, men hvilket som bekant först i
hans mannaålder blef hans fosterland.

Följer man Nordenskiölds bana från
den tidpunkt, då han vid några och
tjugu års ålder och just till följd af
ett utbrott af det impulsiva och ideellt
sökande i sitt inre blef svensk
medborgare, och ända till dess han helt
nyligen med af ålderdomen nästan
obrutna krafter värkade ibland oss,
kan man ej betvifla riktigheten af ofvan
angifna uppfattning af hans
personlighet. Men man kan ej häller undgå
att erkänna tillvaron af en egendomlig
slump, som kom hans inneboende
anlag, hans många säregna förutsättningar
just på polarforskarens värksamhet till
hjälp och detta just vid en tidpunkt,
då han för sätt och vis bränt sina
skepp och framtiden låg öppen med
utan tvifvel flere vägar för hans både
lust och förmåga att arbeta.

När Nordenskiöld i slutet af
1850-talet kom till Sverige, hade de för
uppfattningen af vårt lands naturförhållan-

den, klimat, jordbeskaffenhet o. s. v.
så viktiga istidsfenomenen blifvit
föremål för liflig uppmärksamhet. Män
sådana som Sven Lovén och Otto
Torell hade gripit sig an med deras
tolkning, bägge hade under resor till
arktiska trakter funnit relationer med
skandinaviska naturförhållanden, och
Nordenskiöld kom just lagom för att blifva
den sistnämndes följeslagare till
Spetsbergen och sålunda nästan omedelbart
efter sin anställning som intendent vid
Mineralogiska riksmuseum beträda den
bana, där han inom kort skulle intaga
den ledande ställningen och sedermera
under ett stort antal expeditioner hölja
sig själf och sitt land med ära och
anseende.

Vi anse öfverflödigt att här relatera
förloppet af dessa Nordenskiölds färder
— de finnas ju utförligt beskrifna i
lätt tillgängliga konversationslexika och
andra böcker, och de hafva nyligen
med anledning af den store forskarens
bortgång skildrats i dagsprässen; vi
vilja blott erinra om, att den af Lovén
och Torell påbörjade och af
Nordenskiöld fortsatta och så väsentligt
utvidgade utforskningen af de norra
polar-regionerna gaf uppslaget till och stod
främst i ledet af den vetenskapliga
polarforskningen, eller med andra ord,
att det blef Sverige, som tack vare
Nordenskiölds, hans svenske
företrädares, följeslagares och efterföljares
värksamhet kom att stå som förpost vid
de sträfvanden, som äro mest
kännetecknande för det i9:de seklets
intellektuella, geografiska och
naturvetenskapliga lif.

Detta i all korthet påpekade faktum
är tillräckligt att angifva Nordenskiölds
betydelse och den tacksamhet och heder,
vi äro skyldiga hans minne.

Men Nordenskiöld var en
mångfrestan-de, uppslagsrik man. Den ansträngande
värksamheten som upptäcktsresande med
dess många förberedelser för
expeditionernas planläggning, utrustning m. m.
och dess lika många efterarbeten med de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:57:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1901/0602.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free