Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REVY.
’”Teatrarna ha upptagit sin värksamhet
efter sommaren med naturligen
öfver-vägande gamla saker. Därom är
emellertid intet att säga, när det gamla är
godt, och det var fallet på operan,
där man började med Webers Oberon,
denna romantikens lustgård, där
älf-vorna drifva sitt ystra spel och tråda
dansen efter toner, fantastiskt väfda af
månens skiraste strålar, och där hela
österlandet från »tusen och en natt»
framtrollats af den tyske mästare, hvars
fantasi räckte till för annat än att återge
den tyska sagans poesi. I Oberon finns
allt, där finns älfromantik, patetiska och
eldiga soloscener, såsom Ocean-arian,
de mest heroiskt glansfulla tenor-arier,
som finnas i hela litteraturen,
humoristiska dervisch-körer, ridderligt
medeltida marsch-toner, där klingar äfven
Oberons magiska horn, lik den
diktarens förtrollade lampa, som framkallat
för oss alla dessa skära drömsyner. Och
alla dessa tusen trådar väfvas samman
till en tjusande helhet i den underbara
ouvertyren. Hade Weber icke skrifvit
annat än denna Oberon-ouvertyr, vore
han säkert odödlig. Nu lefver han
emellertid i många härliga värk, barn
af den skönhetslåga, som glödde
oaf-brutet inom detta bräckliga käril. Öfver
Webers hela gestalt ligger något skärt,
något af en rörande poesi, så att man
icke när man talar om honom näns
använda annat än sina lenaste ord.
Lifvet bestod honom emellertid nästan
endast hårdhändta knuffar.
Oberon-musiken skref han med döden i
hjärtat, och allt strålar där ändock af
ungdomlig glans och friskhet.
Hvartenda litet stycke af denna mu-
sik är ett mästervärk, originellt i klang
och rytm. Webers orkester är än i
dag oöfverträffad. Han kunde nämligen
icke blott hitta på klanger, använda
instrumenten, han fann äfven något för
dem att säga, melodierna. I detta
af-seende ägde han ett värkligt
ymnig-hetshorn.
Föreställningen var i sin helhet
vacker. Oberon har alltid hört till de
stycken, som gifvits väl å vår opera,
och ännu finnas traditioner för dess
utförande i behåll. Rezia, ett parti,
alldeles oåtkomligt för modärna
sångerskor, hvilka, om de äga
koloraturförmågan, i nio fall af tio sakna den
heroiska glansen, den patetiska stilen,
är en enda triumf för fru Östberg,
alltid mest beundransvärd, då hon har
värklig musik att tolka. Det sista kan
icke precis sägas om hr Ödmann, hvars
stämma emellertid ännu äger
tillräckligt af silfver i behåll för att Huons
parti, framfördt af honom, skall få
erforderlig glans. Vår ungdomlige tenor,
hr Malm, sjunger Oberon så vackert,
man kan önska, fru Hellström är en
nätt och intagande Fatima och hr
Henriksons komik roande i evnukens parti.
Hr Mandahl som väpnare värkar
elev, hr Lejdström hade kanske, om
hans röst räckt till i höjden, varit att
föredraga. Ingendera af dessa sångare är
det väl, som kommer att upptaga hr
Forsells mantel, som väl snarare
passar hr Wallgren. Han har åtminstone
en röst, som, om också något lägre, i
volym och klangskönhet icke ger hr
Forsells något efter.
En ny, tysk tenor — från Breslau
— har operan presenterat för oss i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
