Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man kan just icke säga, att
Käjsare och hans majestät konungen af
hufvudstad. Preussen och tyska rikets
käjsare visar något större
tillmötesgående mot sin goda stad Berlin.
Tvärtom befinner han sig med sin
hufvud-stads representation i den lifligaste
skär-mytsling, som, om lyckan är god, lätt kan
leda till formlig drabbning. I två långa
år hade käjsaren redan vägrat godkänna
valet af första borgaremästare i Berlin i
hr Kirschners person, innan han slutligen,
med motvilja och utan att dölja sitt
dåliga lynne, på sina ministrars
föreställningar förmådde sig till att gifva den
äskade stadfästelsen. Under tiden passade
de gode berlinarne på att taga en liten
hämnd, visserligen icke på käjsaren, men
på käjsarinnan, sedan en af hennes
råd-gifvare tagit sig före att hålla en liten
straffpredikan för stadens fader, som
befunnits vara alltför mycket emanciperade i
fråga om nödvändigheten att uppföra
kyrkor. Förargad häröfver, beslöt
magistraten att helt enkelt inställa den skrifvelse,
i hvilken den eljest plägade uppvakta
käjsarinnan med sina nyårsönskningar. Ny
anledning till förargelse gaf stadens
representation käjsaren, då den både af
hygieniska skäl och af pietet vidtog åtgärder
för att bevara den kyrkogård, där offren
för revolutionsdagarne i mars 1848 ligga
begrafna. Häri ville nämligen käjsaren
endast se ett trots mot sin myndighet och
en kränkning af den kungavärdighet af
Guds nåde, hvars öfvernaturliga ursprung
han nyss förut betonat i Königsberg. Men
liksom allt detta icke varit nog, tillkom
slutligen valet af andre borgmästare,
hvilket föll på en affärsman med för öfrigt
fullt oklanderligt rykte, en köpman vid
namn Kaufmann. Käjsaren vägrade
emellertid stadsfästa hans val, och Kaufmann,
som valts med den svaga majoriten af 9
röster, omvaldes nu, men denna gång med
105 röster mot 8, i det samtliga partier inom
Berlins stadsfullmäktige förenade sig om
honom. Trots eller kanske ändå mera till
följd af denna demonstration, uteblef
fortfarande den kunglig-käjserliga bekräftelsen.
Kaufmann, som visserligen icke är en afgjord
fiende till ordningen, hade likväl, såsom
reservofficer i första gardesregementet till
fots, understått sig att uppträda mot den
Stöckerska antisemitismen på en tid, då
furst Bismarck ännu fann det
öfverens-stämmande med sina fördelar att stödja
hof-predikanten Stöcker och hans propaganda.
Kaufmanns djärfhet måste för den skull
straffas; den gamle käjsar Wilhelm I
ut-strök med egen hand hans namn ur
regementets rullor samt förbjöd honom att vidare
bära uniform, och ett dylikt brännmärke
utplånas i Preussen icke af tjugu års god och
lojal värksamhet i samhällets tjänst. Fick
borgmästaren Kirschner vänta i två år på
bekräftelse af sitt val, torde nog tiden bli
ändå längre för andre borgmästaren.
Nya anledningar till att vidmakthålla
bitterheten mellan käjsaren och hans
hufvudstad ha emellertid tillkommit på den
senaste tiden. Berlin, som efter det nya tyska
rikets upprättande uppblomstrat i rent af
oerhörd grad och blifvit en af världens
större affärs och industricentra, behöfver
också på allt sätt de lättnader i
kommunikationerna en sådan surrande bikupa
kräf-ver, och för den skull önskade också
stadens fäder att öfver den berömda avenyen
»Unter den Linden» anlägga ett stycke
tramway, som skulle sammanbinda
stadens båda tramwaynät. Käjsaren såg
emellertid saken med andra ögon. För honom
måste en tramway »Unter den Linden»
förstöra denna avenys hela skönhet,
hvar-för han också nekade sitt samtycke till dess
anläggande och icke häller mottog
öfver-borgmästaren, som sökte företräde för att
framställa de skäl, som talade för
anläggningen. Bland dessa skäl var det mest
talande att sedan såväl öfverpresidenten som
polismästaren skriftligen gifvit sitt bifall till
anläggningen, Berlins stadsfullmäktige
af-slutit länge sväfvande underhandlingar med
den stora Siemenska firman och för en
summa af 10 millioner mark inköpt dess
hufvudstadsnät. Härtill kommer slutligen
käjsarens förbud att uppsätta en brunn på
en af Berlins allmänna platser, enär
käjsaren finner den allt för litet ästetiskt till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
