Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KNUT WICKSELL.
och finansrätt vid universitetet i Lund
anmälde sig två sökande doktor Cassel och
docenten Knut Wicksell, hvilka båda af
sakkunnige förklarades kompetenta,
hvar-vid d:r Wicksell erhöll första rummet.
Med ledning af detta utlåtande och den
kännedom om sökandenas meriter det själft
haft tillfälle förskaffa sig, skulle nu Lunds
akademiska konsistorium upprätta det
förslag, enligt hvilket kunglig majestät
utnämner. Docenten Wicksell erhöll
visserligen äfven här första förslagsrummet, men
först efter en debatt, under hvilken några af
det akademiska konsistoriets medlemmar
uttalade de märkligaste principer för sin åsikt,
att docenten Wicksell borde ha andra
rummet. Hans vetenskapliga värksamhet och
öfverlägsenhet finge, enligt dessa herrar, af
hvilka ingen har en sådan befattning, att
den förutsätter ens minsta kunskap i
statshushållning eller finansrätt. icke, såsom
förordningarna klart och tydligt föreskrifva,
vara afgörande, utan i stället måste
hänsyn tagas till andra omständigheter, och
med detsamma uttalade de nämnda
her-rarne sitt djupa beklagande, att en
vetenskapsman af docenten Wicksells slag skulle
bli lärare och förvilla ungdomen. Som
docenten Wicksell är en hederlig och oför-
vitlig man och gjort sig känd som
allvarlig och begåfvad forskare, skulle ett dylikt
tal förekomma mer än underligt, om icke
hr Wicksell för åratal sedan haft några
uttalanden, som nu hos fosterlandszeloter
och sedlighetsifrare ligga honom i fatet.
För de förra äro några, genom sin naiva
välmening i grunden rätt oskyldiga
uttalanden, innebärande ett tvifvel på
Sveriges förmåga att försvara sig, ett tvifvel,
som vid den tiden, då det uttalades, för
öfrigt delades från många håll och till och
med inom svenska riksdagen, ett
oförlåtligt fel. För de senare har docenten
Wicksell åter gjort sig omöjlig för sitt
ingripande i sedlighetsfrågan, som på åttiotalet
ref upp fasligt mycket damm utan att
egentligen medföra något resultat.
Docenten Wicksell framställde härunder
åsikter i befolkningsfrågan, hvilka före honom
uttalats af den mycket förkättrade, men
föga läste och ännu mindre riktigt
förstådde Malthus. De ifrande
fosterlands-och sedlighetsvännerna synas emellertid
icke besinna, hvilka faror för den fria
forskningen en tillämpning af deras
mening skulle innebära. Då de redan i
en nationalekonoms och
finansrättslära-res prosaiska värksamhet kunna se en
fara för sedlighet och fosterland, hvad
skulle de väl då, om de lefvat för ett
århundrade sedan, ha sagt om den
berömde filosofen Benjamin Höijers maxim
med afseende på forskningen: »Bure det
också till hälvetets portar, så klappa på!>
Docenten Wicksells medsökande, d:r
Cassel, har, med rätta harmsen öfver ett
sätt att bedöma de sökandes kompetens,
som icke har det minsta att skaffa med
deras vetenskapliga meriter, återtagit sin
ansökan i en skrifvelse, hvars nobla
hållning icke lämnar något öfrigt att önska
och för den skull också så mycket
kraftigare torde tillrättavisa tendenser, som gå
ut på allt annat än ett omutligt
tillämpande af lag och rätt.
Öfver vår berömde
lands-Minnesvård. man, John Ericsson, skrufvens,
monitorernas, och
högtrycks-maskinens uppfinnare, har en minnesvård
af bildhuggaren, professor Börjeson
uppförts vid Nybroplanen, i brons förevigande
den hädangångne stormannens drag.
Såsom symbol af arbetet, har en naken
jättegestalt inhuggit hans namn på den smäckra
porfyrpiedestalen och lagar sig just till att
sluta. Måtte han blott icke resa sig, ty
då är fara värdt, att han störtar hela
monumentet öfver ände.
Äfven Stockholm har numer
Folkets hus. fått sitt »Folkets hus», en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
