Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ty skriften säger ju, att »syndens lön
är döden» och emedan de
»öfverkom-mit» (besegrat) synden, funnes ej döden
för dem. När de nu erbjödos
begraf-ningsplats, svarade de, att de ej
be-höfde någon sådan, enär de ju aldrig
skulle dö, utan lefva ända till Jesu
återkomst och sedan i all evighet. Till
den ursprungliga amerikanska
kolonistammen hade under de senare åren
slutit sig många svenskar, hvilka voro
fullkomligt lika fanatiska som de öfriga.
Med den erfarenhet jag har om
lif-vet var det icke underligt, att alla dessa
historier om den amerikanska kolonien
gjorde mig mycket sympatiskt stämd
för densamma. Om jag hör en
person tadlas och fördömas, är det antagligt,
att jag har en utmärkt människa
framför mig, om han kallas skurk, är han
vanligtvis en hederlig man, och om han
kallas utskum, står han ofta
fullkomligheten nära. Så har det varit i alla tider.
En ädel människa förtalas, en god
människa nedtrampas, ett helgon —
korsfästes. Men nämn mig en, som
världen hyllar — var viss, han är af
Kains stam!
De sista raderna ha ofrivilligt tagit
en rytmisk form, hvilket antyder, att
jag kommit in på en patetisk afväg,
för hvilket fel jag härmed ödmjukast
ber om öfverseende, hvarpå jag
återgår till mitt ämne. Nog af, mitt
intresse var väckt, min sympati svallade
den amerikanska kolonien till mötes.
* * *
Det var en söndag, då jag klappade
på dess dörr. Den uppläts, och jag
stod framför en ung, mycket vacker
dam, hvilken på engelska frågade mig
hvad jag önskade. Jag omtalade, att
jag om möjligt ville
samtala med de
svenskar, som voro
medlemmar af
kolonien. Med ett
vänligt leende åhörde
hon mig samt bad
mig följa henne.
Vi stego en trappa
upp; hon styrde
sina steg till en
stor sal, hvarest
tydligen många
människor voro
församlade. »De hålla
predikan nu», sade
hon; »vill ni icke
åhöra den?» Jag
nickade bifall och
kom in i den stora
salen, som erbjöd ett
ovanligt skådespel från synpunkten af att
vara en predikolokal. Det var en salong,
försedd med marmorgolf; bländhvita
gardiner hängde framför de breda fönstren;
lampor med präktiga skärmar,
atenien-ner med små prydnader och buketter
af friska roser, bladväxter i rummets
alla hörn och vackra taflor på
väggarna spredo ett skimmer af skönhet
öfver det hela. I midten af taket var
en 8-kantig fördjupning, hvars botten
var sådd med blå stjärnor på gyllne
grund och hvars rand omgafs af en
fyrkantig krans af blommor och guld.
Strax till vänster om ingången befann
SPINN- OCH VÄFNADSRUMMET.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
