Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ödet kan ofta vara ironiskt
En öfver- nog, och detta synes det re-
raskning. publikanska partiets ledare i
Förenta staterna vara på väg
att erfara. Då en mördares kula af klippte
lifstråden för den president, som i de stora
trusternas och ringledarnes händer varit
ett villigt värktyg, befordrades i kraft af
Unionsförfattningen vicepresidenten, vid
hvars befattning eljes intet afseende fästes,
till att intaga den aflidne Mac Kinleys
plats. Om mr Roosevelt visste man, att
han var en ifrig sportsman och duktig
soldat och att han såsom guvernör i
New York med ifver sökte undertrycka
mycket af det i denna stad florerande
ofoget och särskildt med stränghet
till-lämpat de i Nordamerika eljest tämligen
vanmäktiga nykterhetsförordningarna. På
grund af den popularitet han åtnjöt i New
York kunde han emellertid bli besvärlig
för det maktägande partiet, så mycket
hällre som han visade tecken till att vilja
bevara sitt oberoende, och för att
oskadliggöra honom förvisades han till den rent
nominella hedersplatsen såsom Förenta
staternas vice president. Presidenten
Roosevelt synes emellertid vara på väg att
gifva rätt åt partiledarnes värsta aningar,
och icke nog med att han skrämmer
republikanerna i Norden, han utmanar äfven
Södern i en af den därstädes boende
befolkningens ömtåligaste punkter.
Visserligen har presidenten ännu icke tillställt
kongressen sitt officiella budskap, men af
hvad han redan offentligt yttrat, kan man
redan förutse det sätt, hvarpå han skall
söka bruka sin makt. Men som den stora
engelska skalden säger:
»För tidig vår dör såsom sommar ung,»
så torde nog också presidenten Roosevelt
få nöja sig med att sitta ut den tid, som
ännu återstod för Mac Kinley, men
därefter säga presidentskapsvärdigheten farväl,
så framt icke oförmodade händelser skulle
foga det annorlunda. Sådana förhållandena
för närvarande äro i den mäktiga
Unionsstaten inrymmes emellertid ingen
själf-ständighet i åsikter eller handling åt dess
öfverhufvud, och svär han icke vid sitt
partis fana, så stänges utan förbarmande
också återvalets dörr för honom. I sina
meddelanden har presidenten Roosevelt
förklarat, att han, i egenskap af öfvertygad
imperialist skall följa den politik, som
Förenta staternas bestämmelse tydligen
föreskrifver. Med hänsyn till tullpolitiken
skall han ersätta prohibitionstariffen med
ömsesidighetsprincipen och på denna
grundade handelsfördrag. Som republikan skall
han följa partiets traditioner, såsom dessa
skapades af Abraham Lincoln och
fortplantats af Garfield, Hayes och Harrison.
Så långt är allt godt och väl, men då
presidenten därpå vändt sig mot de stora
»trustema» och förklarade, att dessa,
liksom de stora organiserade monopolen måste
brytas med lagstiftningens tillhjälp, att
Förenta staternas ämbets- och
tjänstemannakår måste undergå en reorganisation,
genom hvilken ämbeten och tjänster komma
att besättas —- icke för den korta tiden af
ett presidentskap, utan för alltid — af
dugligt och hederligt folk, oberoende af
partierna och att det offentliga lifvet måste
undandragas den förnedrande och
fördärf-vande regimen i enlighet med satsen:
»bytet åt segraren»; — då erhåller
visserligen presidentens uppträdande en annan,
för de korrumperade partierna mindre
tilltalande prägel. Och då han slutligen
erinrar sig, att han är president icke allenast
för en del af Förenta staternas befolkning,
utan för hela det nordamerikanska folket
och för den skull äfven öfver dess färgade
medlemmar och bjuder — hvilket aldrig
förr händt —- en fullblodsneger till sitt
bord i Hvita huset, känner Söderns hvita
befolkning inga gränser för sitt raseri öfver
denna skymf, såsom den uppfattar
presidentens handling. Och ändå är denna
neger ingen vanlig nigger. Mr Booker
Washington är tvärt om den mycket
framstående grundläggaren och direktören för
ett universitet, en man, som dessutom gjort
ofantligt för att höja sin ras och befrämja
rasfrågans lösning. Detta betyder emelleiuo
tid ingenting. I den stora republiken, hvars
författning prunkar med en förklaring af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
