Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. F. TIETGEN.
råd. Det svenska statsrådet motsatte sig
emellertid enhälligt, att skrifvelsens uttryck
om ståthållaresaken såsom en rent norsk
angelägenhet skulle få inflyta i statsrådets
protokoll, och frih. De Geer lyckades
formå kungen att ändra ordet rent norsk till
hufvudsakligen norsk. Denna förändring
strandade emellertid på Sibberns bestämda
gensaga, och slutligen enade man sig om
att utelämna hela det kursiverade ordet,
hvarpå frih. De Geer hade ett anförande
till protokollet, hvari ståthållarefrågans
unionella karaktär framhölls, hvarför den
icke häller kunde definitivt afgöras på
annat sätt än som riksakten bestämde för
unionella angelägenheter. Mot denna åsikt
uttalade norska stortinget den 23 april en
bestämd protest i form af en adress till
kungen, i hvilken därjämte framhölls, att
ingen revision af de unionella
förhållandena kunde från norsk sida äga rum, utan
på grundvalen af rikenas lika berättigande
och hvartdera rikets själfständighet i alla
icke såsom unionella betecknande
angelägenheter.
Det svenska statsrådet sökte snart förmå
kungen att åter upptaga revisionssaken,
och den 9 april 1861 föreslog frih. De
Geer att en ny revision skulle företagas
och en ny unionskommitté tillsättas af
svenskar och norrmän. På framställning af
Sibbern öfversändes De Geers förslag till
norska justitiedepartementet, och den
norska regeringen aflät med anledning af
detsamma ett betänkande, hvari en
hänvisning inrycktes till excellensen Manderströms
ogillande af C. H. Ankarströms motion
och till de tre svenska statsrådens tidigare
enighet med kungen och de norska
statsråden i ståthållarefrågan ända till den
Dalmanska motionens framträdande. Denna
hänvisning fann Sibbern taktlös och
nekade att för kungen föredraga
betänkandet i den affattning det erhållit, och då
regeringen i Kristiania icke ville göra
någon förändring i ordalagen, begärde
Sib-bem den 2 nov. 1861 sitt afsked.
Härmed var anledningen gifven till en norsk
ministerkris. Kungen förklarade nämligen,
att han icke kunde gilla, att i ett officiellt
betänkande, som skulle tillställas den
svenska regeringen, häntydningar gjordes på
icke officiella aktstycken eller till
förhand-handligar, som ägt rum enskildt mellan
svenska och norska statsråd. De tre
norska statsråd, som icke ville förändra
betänkandet, afgingo och ersattes med tre
nya medlemmar, och Sibbern, som i denna
angelägenhet uppträdt på ett värdigt och
för honom hedrande sätt, återtog nu sin
post såsom norsk statsminister i Stockholm
den 17 dec. 1861.
På morgonen den 1
novem-Norges riks- ber afled af hjärtförlamning
advokat, norska riksadvokaten
Bern-j- hard Getz, född 1850, en af
Norges mest framstående män
och synnerligen skarpsinning och kunnig
jurist, som också bland samtidens
rätts-lärare intog en utmärkt plats, hvilken
gjorde honom beaktad utom både Norge
och Skandinavien. Redan vid 26 års ålder
utnämndes han till professor i juridik vid
Kristiania universitet, och såsom lärare
skapade han nva vyer och bidrog både
direkt och indirekt till den juridiska
vetenskapens pånyttfödelse i Norge. Raden af
de lagstiftningsarbeten, i hvilka han haft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
