- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 4 (1901) /
727

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dera på, och jag drömde efteråt flere
nätter å rad om den stora flaggen.

Jag hissade, när Oregon kommit
närmare, svarssignalen: Nej, ty något
annat krigsskepp hade ej af mig
observerats. Detta tillfredställde måhända
örlogsmannen, ty han hälsade vackert
med sin flagg tre gånger och rusade
sedan med full fart vidare, på jakt
förmodligen efter spanska kryssare. Krig
hade då värkligen utbrutit, och jag
började fundera på min säkerhet. Skulle
jag, som på denna långa resa undgått
så många faror, äfven undgå att blifva
uppbringad, kanhända skjuten i sank
af spanjorerna? därom var frågan. Jag
fortsatte emellertid min segling och
spejade noga kring horizonten, väntande
att när som hälst få se ett annat
cita-dell dyka upp, men någonting
misstänkt kunde jag ej märka.

Den 17 Maj fick jag, efter att hafva
ridit ut en tjugufyra timmars svår storm,
sikte på Djäfvulsön två streck om
babord. Det blåste ännu friskt och jag
urskiljde i det grå morgontöcknet flere
boningshus på ön. Men några
signaler utbyttes ej; ingen tycktes observera
Spray.

Den 18 Maj kunde jag i Sprays
loggbok göra en märklig anteckning.
Jag såg nämligen då för första gången
under tre år »nordstjärnan», som
tindrande och klar visade sig öfver
dunst-kretsen på himlahvalfvet i norr.
Följande dag hade jag en inseglad
distans af etthundrafyrtiosju mil plus
trettiofem mil för nordlig ström som löpte
starkt. Den 20 Maj kom Tobago i
sikte. Ön ligger utanför Orinocoflo-

dens mynning långt ut till sjöss och
jag pejlade den i WNW, tjugutvå
minuters distans. Senare på natten när
Spray för en frisk bris seglade fram
längs Tobagos östra kust upptäckte jag
plötsligt bränningar om babord; det
hvita skummet visade sig tydligt

icke långt borta. Jag lofvade
genast upp och vände samt styrde in
mot kusten. Kommen land nära vände

jag åter och låg ut till sjöss, men då
syntes bränningar hela vägen i lä så
långt ögat kunde nå. Jag fortsatte
utåt, med seglen brassade skarpt
bidevind, och hoppades på detta sätt kunna
klara bränningarna, men ström och
vind satte Spray tydligen allt närmare
dessa. Slutligen såg jag bränningar
äfven rätt för-ut. Jag hade råkat in
bland en mängd korailref och måste
kryssa mig ut från dessa eller ock se
kuttern krossas till atomer. Jag hade
icke på många år seglat i dessa
farvatten och icke häller ägde jag något
sjökort; bocken hade ätit upp detta.
Men hvartill skulle också ett sådant
hafva gagnat? Att åter vända mot land
tjänade till intet. Sjön gick hög och
skummet omgaf ibland helt och hållet
kuttern, medan jag under alla segel
måste prässa mig fram. Jag hade
emellertid kommit själfva refvet nära och
var slutligen alldeles inpå detsamma.
Ögonblicken voro kritiska. Jag ville
försöka att ligga öfver yttersta refveln
och föll af litet för att få fart samt
lofvade sedan åter till vinden, men såg
då de sista svåra bränningarna rätt
förut alldeles inpå mig. Nu Spray, min
flicka, nu gäller det tänkte jag och
kunde knappast andas. Men just då i
det afgörande ögonblicket, då både
Sprays och mitt eget vara eller icke
vara hängde på ett hår, kom en svår
sjö och formligen lyfte kuttern öfver
yttersta pynten på refvet och jag var
räddad. Jag sjönk tillbaka mållös af
förvåning men äfven af glädje.
Ala-dins lampa, lyckolampan, har varit en
orsak till detta, tänkte jag och blickade
mot nordväst, där ett hvitt sken syntes.
Men det var icke Aladins lampa jag
såg, utan skenet från Trinidads fyrtorn
några och trettio minuter aflägset.
Fader Neptun hade denna gång gått
miste om mitt sällskap; han fick se
sig om efter något annat. Spray
fortsatte emellertid ut till sjöss, ty jag
fruktade för att åter komma in bland
farligheter. Jag hade alltsedan den hem-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:57:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1901/0731.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free