Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bred ut din finaste rosendräll
på bordet här ute i salen!
I remmare sedan på bordet ställ
dina ädlaste viner ur svalen,
af kostliga rätter de bästa i sta’n,
holländska frukter och lybsk marzipan.
hjortstek och rådjur och ripor,
tobak och pipor!
Jag tror, du sneglar, din lurifax,
på min sammet, urblekt och sliten.
Med klingande guld skall jag visa dig
strax
hvad som göms i den här habiten.
Se ringen, som gnistrar här på min hand:
ädla stenar i flammande brand.
Kling, klang! Af dukater med bild af
kungen
späckad är pungen.
Jag kommer från själfvaste kungens hof,
från de gyllene slottsgemaken,
där som hedersgäst trubadur’ n fick lof
att sjunga för höga herrskapen.
I vapensalen jag fördes in,
där konungen satt med drottningen sin
och hofvets unga prinsessa
med guldblond hjässa.
Jag knäppte på lutan . . . Det sjöng och
sang
i lustig dur
Det var jägarfröjd, det var
jakthorns-klang,
det var låt från lur . . .
Häj, pilarna susa och jakten går
öfver mo, öfver myr, genom
vildmarks-snår . . .
Då skrattade djupt i basen kungen
och skänkte mig pungen.
Jag knäppte på lutan . .. Där ljöd ett sus,
som dämpad sång:
Det var korgossehymn, det var
orgelbrus,
det var klockors gång,
det var rökelsedoft framför Jungfruns
bild . . .
Då lyste den fromma drottningen mild
och ringen, som gnistrande sken och
blänkte,
till tack mig skänkte.
Jag knäppte på lutan . . . Det sjöng
och sjöd
en stark melodi.
Det var jublande fröjd, det var
kyssars glöd
och eld däri,
det var fjärilsdans, det var snärjande
skratt,
det var älskogslängtan i vårljus natt. . .
Då sänkte, rodnande djupt, sin hjässa
hofvets prinsessa.
Och vill du nu veta, hvad som jag bäst
af gåfvorna fann.
Det var ej den gnistrande ring, som fäst
på fingret brann,
ej gyllne dukater i späckad pung,
men — rosen, rosen, som svärmisk
och ung
prinsessan lät falla ur jungfruburen
till trubaduren.
Här, dold under jackan, här doftar nu
min sångarlön.
För världens dukater ej finge du
min ros så skön.
Men — slut nu med drömmar, med
ve och ack!
Fyll silfverstånkan med frontignac!
Hvart stop må bli tömdt och i vädret
hifvadt:
Prinsessan vivat!
Sten Granlund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
