Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KUNGSSALEN.
stare som mönster, när han på Sko gamla
klostermark skänkte gestaltning åt
fältherrens storslagna byggnadsplaner. Men
Skokloster saknar befästningar, som väl
slottet i Aschaffenburg enligt tidens
sed ägde; förmodligen ansåg Wrangel
att hans skapelse äfven dem förutan
skulle ligga säkrare i ro än
Mainda-lens slott och fästen.
De sedan gångna seklen hafva ej
häller jäfvat detta. Skokloster står
ännu upprätt och orubbadt, medan de
flesta andra af våra minnen från
storhetstiden ramlat och skingrats. Det
har fått vara i fred, säkerligen i ej
ringa grad tack vare slottets och
samlingarnas fideikomissnatur, men kanske
äfven därför, att det sedan gammalt
varit en fridens ort, som blott
undantagsvis hemsökts af världens stormar.
Väl visar oss Skos historia, som går
tillbaka ända till folkungarnas tidehvarf,
att ofreden nått äfven dessa trakter.
I Skos klosterkyrka fingo Knut Långe
och hans son Holmgeir den sista
hvilan efter fäjderna om makten, den
sist-nämde dock först sedan han mist huf-
vudet under bödelsyxan, och det var
på det ej långt aflägsna Håtunaholm,
fordom Håtuna, som första akten i den
kungliga folkungaättens blodiga drama
utspelades. Men sedermera tyckas
ci-sterciensernunnorna på Sko i
allmänhet och ehuru deras kloster låg nära
stråtvägen till Uppsalaprelaternas
be-fästade Stäket fått njuta en fridsam
tillvaro. Ej ens reformationen skulle
störa dem, kanske därför, att deras
abedissa, fru Anna Johansdotter, var
kung Göstas fränka, och de fingo stanna
kvar långt fram mot 1500-talets slut,
då en ny period inträder i godsets
historia. Johan III hade förlänat Sko
kloster samt Holms socken till sin
syster, prinsessan Sofia, som var förmäld
med härtig Johan af
Sachsen-Lauen-burg, men förläningen återtogs efter
någon tid och tillhörde sedan kronan,
tills dess densamma år 1609 af Karl IX
gafs åt den bekante Krister Some och
så 1611 åt Herman Wrangel, den
sedermera genom sina bedrifter under
Gustaf II Adolf så ryktbare, stolte och
häftige fältmarskalken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
