Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilket inträffade ungefär hvarannan
resa, — så höjdes från den kvinnliga
besättningens och äfven
medpassage-rarnes sida en sådan storm af
smädligheter mot den arme styrmannen, att
färdens idylliska stämning torde för
känsliga själar ha gått alldeles
förlorad.
Och Skeppsholmen med dess annex
Kastellholmen . . . äfven här torde snart
den idylliska karaktären af landtlig park,
hvarigenom de skilja sig från
hufvud-stadens andra parker, höra till minnet
och sagan. Den naturens ojämförliga
rundmålning, som utbreder sig rundt
omkring, skall dock aldrig kunna
förtagas, och äfven de tomtgiriga
spekulanter, som nu kasta sina lystna
blickar åt detta håll och väl i
allmänhet torde äga föga sinne för
naturskönhet, skulle nog ej vilja, om de
kunde det, stänga för en utsikt, hvilken
utan all anläggningskostnad skall kunna
så betydligt stegra hyrorna! — Såsom
dessa gröna stränder med det
angränsande partiet af Nationalmuseum och
dess lilla land nu te sig, är det från
Södermalms höjder som de vid
dagsljus visa sig vackrast, men vid natt-
belysning kanske allra bäst från
Strandvägen eller från Djurgårdssidan.
Strandvägen, det är vårt modärna
Stockholms stolthet och det med rätta.
Det gifves visserligen de, som klaga öfver
att i denna pompösa rad af palatser
(deras storlek, om ej annat, berättigar
benämningen) icke återfinnes något
genomgående drag, icke ens enstaka
spår af en nationell svensk stil. Samma
anmärkning göres äfven mot den lika
modärna men ännu stilbrokigare Birger
Jarlsgatan. — Tacka för det, att icke
någon svensk stil syns till; när kunde
vi sägas haft en sådan, om jag får
fråga? »Blott barbarit var en gång
fosterländskt», sjunger Tegnér, och vi
få sannerligen vara glada att den
inhemska s. k. ladustilen ej längre gäller
för den enda hedersamma i vår
hufvud-stad, och att öfvergångsperioden till
annat och bättre (hvilken varar ännu)
ej tog sig värre former än de några
tjog löjliga torn, som spöka litet
hvar-städes i de nya stadsdelarne.
Strandvägen fick, tack vare 1897 års
nordiska utställning, en med sin
mo-därnitet harmonierande afslutning i den
nya Djurgårdsentréen och en ny bro,
hvilken ersatte
den gamla
järnbron. Det är
bekant, att
byggmästaren som,
jag tror på
1840-talet, hade
uppfört denna
sistnämnda,
greps af sådan
förskräckelse för
att den under
trängseln vid
själfva
invigningen skulle
brista, att han hals
öfver hufvud
rymde landet;
den stod dock
där den stod i
öfver ett halft
NYBROVIKEN. Klemming foto.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
