Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VURMEN
Skiss af
jVÆ an såg honom ofta på gatorna,
ail-tid vid samma tid på dagen. Steg
för steg flyttade han sig framåt stödd
på sin käpp. Blicken höll han sänkt,
men när han lyfte den ibland, voro
hans ögon icke omtöcknade såsom
hos den lefnadströtte utan skarpa
och klara. Hans klädsel var mycket
usel. Ofverrocken som ursprungligen
varit svart till färgen, skiftade nu
betänkligt i grönt. Dessutom
uppluggad i kanterna och fläckig gaf den
åt sin bärare ett omisskännligt drag
af djupt förfall. När han ibland
stannade för att pusta med käppen tungt
i gatan och pannan sänkt, hände det
att folk kom fram och erbjöd honom
en allmosa i tro att han var en fattig.
Vid sådana tillfällen brukade han
spritta upp ur sina tankar liksom
om han först då märkt, att han
stannat, och vända sig bort och gå.
Svårligen kunde någon, som såg
honom i detta torftiga tillstånd,
föreställa sig att han hade en rik man
för sig . . .
Men den som kände honom
visste, att han hyrde en våning om
nio rum och kök i en af stadens
respektablaste delar. I det innersta
rummet bodde han själf, medan de
öfriga stodo öde med gardinerna
ständigt neddragna för fönstren. I
det innersta rummet framlefde han
sedan flera år sitt lif, sysselsatt med
det egendomliga arbetet att räta
spik.
Från tidigt på morgonen hördes
hans hammare klinga emot städet.. .
Hyresgästerna hade upprepade
gånger beklagat sig för husvärden
öfver de störande bultningarne, men
som den gamle bott i huset längre
än någon af dem och utan
invändning betalat äfven tämligen dryga
förhöjningar af hyran, hade värden
icke haft hjärta emot sig själf och
sin talrika familj att uppsäga honom
till afflyttning. Och sä småningom
hade grannarne vänt sig vid ljuden.
De hörde dem icke, utom då de
hade främmande. I allmänhet funno
deras gäster ett egendomligt
nerv-retande nöje i att lyssna till
hammarslagen. Damerna kände sig
hemska till mods. Från ett gårdsfönster
kunde man se in till gubben där
han satt böjd öfver städet och då
och då lade ifrån sig en spik rätad
och jämn som om den aldrig varit
i bruk. Vid detta fönster samlade
sig ofta de främmande i klunga
under det att värdfolket föredrog några
drag af gubbens historia. Men då
dessa upplysningar voro
knapphändiga och föga tillfyllestgörande,
beslöt jag att på annat håll söka
utförligare underrättelser om den
sällsamme mannen och lösningen till
det problem han representerade.
Jag inhämtade följande:
Son till en småländsk
landthand-lande, hade han uppfostrats hemma
hos föräldrarne, åtnjutit folkskole-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
