Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den gamle Abdul Kerim värkade den
enastående illuminationen vemodigt; än
mer på mig, främlingen från det
trolska jul-landet, ensam här i den döda
staden, i den sofvande ödemarken.
Alltid ingifva de vemod, en nästan till
skräck gränsande känsla af
öfvergifven-het, de i de öde länderna liggande, åt
sig själfva, åt förfallet och glömskan
öfverlämnade praktstäderna, men
Zeno-bias blodrödt glänsande stad gjorde
det mer än någon annan. Kanske
närdes den vemodsfulla stämningen af
kontrasten mellan de med julen väckta
minnena från hemmet, hvilka, hur långt
man än går i världen, dock aldrig lämna
en, och min vanskliga ställning, min
hopplösa ensamhet, osäkerheten af det
företag, som låg framför mig.
Följande dag — julafton — bröt
hela karavanen upp österut på sin färd
mot Frat. Då vi på kvällen slogo
läger ute i den vida öknen, sågo vi
ännu borta vid västra horisonten
sol-tämplets mörka fyrkant och de många
hundrade pelarne glänsa som gyllene
trådar i den genomskinliga
ökenatmosfären. Julnatten blef bitande kall,
vattnet frös i lädersäckarne och på sömn
.var föga att tänka inne i vårt trasiga
linnetält. Men jag lekte till
Muhammeds och alla karavanmännens stora
häpnad jul. De hade väl trott, att jag
i Zenobias stad uttömt min förmåga i
eklärering, men de funno, att de
bedragit sig. I Karjaten hade jag af den
grekiske prästen tillhandlat mig ett stort
tjockt vaxljus och i Palmyra hade jag
afskurit en mindre akacia. Akacian
blef julgranen, som pryddes med
granatäpplenas blodröda kärnor och det i
små bitar sönderskurna ljuset. Då
jag fått mitt julträd klädt och tändt
bjöd jag araberna sätta sig rundt
detsamma, och vi förtärde där i endrägt
vårt honingssmorda ris och rökte våra
pipor. Sannerligen, sade Muhammed
karavanchefen, af alla frenghis jag sett
är du den underligaste. Tyst är du
som en osmanli och elden dyrkar du
som en af de otrogna parserna i
Bagdad. Juldagen fortsatte vi vårt
långsamma tåg under isande kall
östanstorm och före nyåret låg hela karavanen
insnöad midt i öknen utan möjlighet
att komma hvarken fram eller tillbaka,
kamelerna djupt nersnöade och
människorna i det sönderblåsta tältet
pris-gifna åt stormens våldsamhet, åt köld
och svält.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
