Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A. SÉON : ORFKUS’ KLAGAN.
Från konstskolan i Lyon, där han
ingalunda utmärkte sig i någon
särskild grad, öfvergick Séon 1876 till
l’École des Beaux-Arts i Paris,
därifrån han utgick som nummer fyra.
Vid 25 års ålder fullbordade Séon
sitt första större verk: »Jakt och Fiske»,
personligt i sin uppfattning, frukten af
en panteistisk barndom, mognadt vid
värmen af en ädel ungdom. Det var
detta arbete, som gjorde att Puvis de
Chavannes’ uppmärksamhet hänleddes
på Séon. Dessa båda själar, utrustade
med förmågan att skapa sköna syner,
sträfvande mot samma ideal, slöto sig
till hvarandra med innerlig vänskap,
och under mer än tio år var
Séon den store mästarens
outtröttlige medarbetare.
Vid 29 års ålder fick han
första pris för dekoration af
rådhuset i Courbevoie, ett arbete
som tog hela fem år och som
oafbrutet besvärades af en
okunnig styrelses kitslighet. Två
pannåer af denna dekoration
utställdes på Salongen 1889 och
förskaffade konstnären en andra
medalj. För ögonblicket är
Séon professor i teckning vid
stadsskolorna i Paris och skulle,
om han förflyttades till ett
konst-industriellt kvarter, kunna göra
arbetarne stora tjänster, men
äfven här förlamas hans
verksamhet af en kortsynt
administration, som tilldelat honom en
plats, som icke passar för hans
naturel.
Konstnären har varit tvungen
att först och främst tillförsäkra
sig dagligt bröd genom att skaffa
sig en verksamhet, som tillåter
honom att åt den rena konsten
helga den tid, den stränga mödan
lämnar honom ledig. Hans
karaktär, själfständig och otamd,
förmår icke att smidigt böja sig
för alla de hänsyn, som skaffa
så många andra en hastig
framgång. Man måste se honom i sin
ateljé, där allt den mondäna
artistens krimskrams är strängeligen
bannlyst. Intet bortleder
uppmärksamheten i denna allvarliga
konst-närsverkstad. Mästaren ensam
afteck-nar sig i denna bohémeaktiga ram med
sitt mäktiga lejonhufvud, infattadt i en
stor och yfvig man. Hans ögon stråla
mot besökaren som svarta diamanter,
medan hans ord, skarpa och dock fulla
af älsklig värme, bära fram hans
tankar i konstfrågor och filosofi.
När vi sågo honom, stodo vi ännu
under intryck af den sista
uppvisningen af hans verk i »Galerie Georges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
