Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tur, och i det fallet trodde han blindt
på munkar.
»Jag också,» nickade hans släkting,
»men inte när de hylla Buddha som
Jansen. Jag undrar om han inte var
dum.»
»Hvem? Jansen?» utbrast
jägmästaren.
»Nej, Buddha,» sade brorsonen. Han
stod och betraktade statyn, som
uppbars af trenne elefanter, vända mot
olika väderstreck. Den förgyllda
gestalten satt med de uppåtvända
fotbladen i kors och stödde högra
handens fyra jämnstrukna fingrar mot en
träskifva, som hvilade på djurens rygg.
I förhållande till de uttänjda flikarna
af de genomstungna öronen, hvilka
släpade nedåt axlarna, var ansiktet väl
litet med sina slutna ögonlock och
sin slappt utskjutande mun, och den
unge mannen smålog: »Är detta
Orienten, så betackar jag mig.»
»Ja, han ser ju inte ut att vara
vidare klyftig,» sade ägaren till Vårås,
»men du skulle bara hört Jansen tala
om allt det där. Karlen var galen,
innan han for till sitt buddhistkloster.»
»Hm,» mumlade den unge mannen.
»Det är märkvärdigt hvad det förlorar,
när man kommer det närmare. Jag
hade föreställt mig hans galenskap
intressantare.»
Jägmästaren läppjade på sitt heta
kaffe: »Hade du det?» sade han. »Ja.
Du får tänka hvad du vill om Buddha,
men du har aldrig sett dona Mercedes.
Jag gaf mig genast och utan förbehåll.
Skönheten, ser du, skönheten .. . Det
hjälper inte . .. Hvad hvar det hennes
egen man brukade säga till mig? ’Vous
avez le culte de la femme,’ sa’ han.
Le culte de la femme — Ah, oui...»
Öfverväldigad af sina minnen, satte
han sin kopp på brickan och strök
handen öfver ögonen: »Det är den
stora frågan — om hon kommer eller
inte —»
»Ja», sade brorsonen, »det är inte
så godt att veta, men huset blir ju i
alla fall fullt — Hjalmar, Dortje och
barnen . . . Det är väl typiskt med de
här öronen?»
Han stod fortfarande försjunken i
betraktande af bilden, men den gamle
hade lagt en kudde under sitt hufvud
och brydde sig inte om att svara. Med
glimten af ett leende under mustaschen,
som var mycket välvårdad och nästan
alldeles hvit, beredde han sig att sofva
en smula efter middagen.
* * *
Om han också mumlat en hel del
öfver sin gikt, så länge det icke fanns
en gäst på Vårås, tänkte gårdens ägare
taga skadan igen, när det blef varmt,
då han hoppades se sina närmaste
omkring sig. Han ägde icke fler än huset
kunde rymma, ty med undantag af ett
par brorsöner stod han så godt som
utan anhöriga; han hade aldrig varit
gift och ångrade det sällan. Nya
om-gifningar och nya ansikten var hvad
han alltid varit svag för, och om det
t. ex. roade honom att se på Buddha,
låg det ingenting märkvärdigt i det —
Buddha var ej gammal där på stället.
En vacker marsmorgon hade han
kommit från Holland, nedpackad i en
låda jämte en offerskål af sten och en
bönkvarn med remsor af nedskrifna
åkallelser att snurras rundt till det
öfver-naturligas pris. Offerskålen fick sin
plats på statyns vänstra sida och
bönkvarnen på den högra, och alltsammans
hade en historia, hvilken jägmästaren
velat ha en liten påminnelse om i
skepnad af saker ifrån Orienten. Det
hade han också fått tack vare en
vacker kvinnas förmedling, och det satte
han stort värde på; hvad som rörde
vackra kvinnor hade alltid haft en
särskild förmåga att fängsla honom, och
i hans skrifbordslåda låg ett halft
dussin biljetter, som hardt när kommit
honom att glömma att vintermånaderna
understundom kunde vara bra långa
på Vårås.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
