Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flodin, foto.
HERR RICHARD STRANDBERG I »ERNANI.»
nog i icke ringa grad en glädje,
framkallad af känslan af den egna kraften,
hvilken går som en röd tråd genom
så månget Beethovenskt verk. Må
världar ramla, tänkte den underbare
sångaren, den värld, jag bär inom mig,
sk^i! icke förgå, och så sjöng han ut
sin glädje, eldad af tanken på en ny
och lycksaligare tid och värld.
Skaldernas optimistiska släkte har aldrig
upphört att sia om denna; idealet
hägrar fortfarande, om också blott som en
dunkelt skådad dröm.
Jämte nionde symfonien gafs ett ur-
val af Egmont-musiken, den heroiskt
glansfulla ouvertyren, hvilken liksom
flertalet af de Beethovenska ouvertyrerna,
åtminstone de viktigaste, Corialan,
Egmont, Leonora, inom sin
sammanträngda form afspeglar ett helt drama, samt
ett par mellanspel, ett orkesterstycke
»Clärchens död» och Clärchens bägge
visor, tvänne äkta musikaliska pärlor,
både den friska soldatvisan och den
sköna sången »Freudvoll und leidvoll»,
hvilka visa Beethovens storhet äfven
på ett område, som han endast
undantagsvis odlat, och hvilket bredvid
honom utbildades af en besläktad
diktar-själ, Frans Schubert. Dessa bägge
sånger fingo ett vackert utförande af
fru Hellström. Det svårutförda recitativet
i symfonien sjöngs ganska vackert
af hr C. Lejdström, hvilkens röst
på senare tid vunnit mycket i klang
och välljud. Fidelio hördes som alltid
med förtjusning, liksom äfven den stora
Leonora-ouvertyren, spelad med stor
glans af hofkapellet under hr
Henneberg. De uppträdande utmärkte sig
samtliga, främst naturligen fru Östberg
i titelpartiet, där hennes glansfulla
stämma och medryckande föredrag
bereda odelad njutning.
Kungl. teatern har för öfrigt
upptagit Tschaikowskys fina, stämningsfulla
opera »Jolantha», där den blinda
flickan i fröken Valborg Svärdström fått
en representant, som med sina vackra
röstmedel förenar god musikalisk
uppfattning, känsla och värme i föredraget.
Äfven i det yttre har fröken
Svärdström gifvit en fint stiliserad framställning.
En annan repris, som torde lyckas
godt, är den af Verdis Ernani med
strykningar efter mönster af operan i
Dresden, gillade af Verdi själf, och
hvilka verkligen lända verket till stor
fördel.
Här debuterade med afgjord framgång
hr Richard Strandberg, som sjöng den
italienska musiken med rätt mycken verv
och äfven i den dramatiska
framställningen förmådde inlägga karaktär. Hr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
