Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dräkt framträdande skildringen af
»Sveriges Natur», hvilket förf. själf
karaktäriserar sålunda: »Ett ofullbordadt arbete,
räddadt från förgängelsen; tillkommet under
ogynsamma förhållanden och med långa
mellanrum; därför lidande af omtagningar
och luckor; mestadels grundadt på själf
sedt, mindre på andras böcker.» Det
till-lägges vidare: »Teckningarne, afsedda att
erbjuda landskapstyper, icke utsikter, äro
uppkonstruerade af författaren och utförda
af Arthur Sjögren till förf:s belåtenhet.» —
Man måste fasthålla denna synpunkt och
hvarken begära poetiska naturskildringar
eller det rika ämnets formella
öfversigts-afrundning till helhetsverkan eller, ännu
mindre, några fördjupande betraktelser öfver
naturegendomligheternas samband med
befolkningens materiella och andliga kultur i
skilda provinser (härtill finnas dock vissa
ansatser och torde ursprungligen ha varit
förfis hufvudsyfte). Och man skall då
icke undgå att igenfinna Strindbergs
geniala blick och framställningssätt i dessa
utkast. — Arbetets utstyrsel är synnerligt
vacker och (hvad jag annars af princip
afhåller mig från att vidröra) dess
bok-handelspris mycket billigt, 6 kr. för
häf-tadt, 8 kr. för bundet ex.
Strindbergs senaste dramatiska arbete,
»Engelbrekt», skådespel i 4 akter, vann,
såsom torde erinras, blott en helt negativ
framgång på scenen, — summa 3
representationer. Och man kan ej undra på
det. Ingen sådan massproduktion som den,
han under de par sista åren utvecklat,
förmår hålla sig i samma jämnhöjd, och
»Engelbrekt» bär tydligt nog prägel af
hastverk. Men hvad som värre är, författaren,
hvars hela lynne ej blott har af naturen
en läggning åt det paradoxala och alltid
formligen regerats af denna medfödda
motsägelsedrift, har på senare tider funnit sitt
speciella privatnöje i experimenterandet med
att framställa personligheter, som för den
nationella känslan äro dyrbara, under en
stötande och nedsättande slagskugga. Man
kan säga till honom såsom han låter sin
Engelbrekt säga till Erik Puke: »du har
en förmåga att vända upp och ner på de
enklaste saker ... du kan göra dag till
natt ...» Det må nu vara hans rätt såsom
konstnär att måla så som honom själf bäst
synes, men lika visst är det också kritikens
och allmänhetens rätt att vända sin
sympati ifrån honom. Detta är beklagligen
hvad som håller på att ske.
* * *
Då enligt logiken det förhåller sig så,
att »motsatta föreställningar väcka
hvarandra,» vill jag begagna tillfället att, såsom
en antites till den nyssnämnda uppfattnin-
ANNA BRANTING.
gen af de representativa männen i
Sveriges historia, här erinra om det
monumentala bilderpraktverket »Svenskt Pantheon»,
hvilket oafbrutet fortskrider. Denna
raskhet i utgifningen tyder på att verket torde
fullständigt hinna afslutas under
innevarande år, till heder för förläggarne, som
ej tvekat att nedlägga högst betydande
kostnader på detta stolta äreminne öfver
fäderneslandets stormän under svunna
sekler. — Varia har upprepade gånger
framhållit den motsvarande plikt, som åligger
den fosterländskt sinnade publiken att
understödja ett förlagsföretag af denna art.
Om jag nu särskildt återkommer därtill,
så är det för att framhålla att
subskriptionen ännu någon tid fortgår, innan
prisförhöjning inträder, hvarefter ju verket
kommer att blifva ganska dyrt, då däremot
subskriptionen tillåter att utan känbar
uppoffring häftesvis förskaffa sig ett verk, som
det måste vara en glädje att äga.
(Wahlström & Widstrands förl.)
* * *
Österlandet har detta år samtidigt lockat
med underbar makt olikartade
författarelynnen till framställningar af olikartadt slag.
Med den trosfyllde visionärens blick är
det som Georg von Rosen tecknar det hel.
landets eviga minnesbild i »Den sista
dagen». Under en vandring i Jerusalems
närmaste omgifning och själf trampande
den jord och de platser, som Jesu fot
beträdt, framstå lefvande för honom alla
den stora dagens händelser, såsom de i
evangelierna upptecknats. Men det är ej
en blott parafras af denna berättelse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
