Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
många århundraden hållit judendomen
tillsammans, har varit öfvertygelsen om
sanningen af löftet att »Abrahams säd» skall
besitta jorden, och allt annat har blott
varit — och är — medel för detta stora
mål. Hos enskilda individer, som dock
tillsammans bilda en lång sammanhängande
kedja, har denna tro och fantiserandet om
den stundande härligheten på ett särskildt
frappant sätt brutit sig mot den omgifvande
verkligheten, såväl den stora yttre världens
som den egna kretsens. Det är historien om
några af dessa drömmare, hvilken i denna
bok upprullas på ett ytterst
intresseväckande sätt. En andra del är att vänta.
(Gernandts förl.)
& &
Åt judarnes historia,
deras äldsta historia, deras
»sägner» och nationella
traditioner, kort sagdt hela
den del af deras litteratur,
som innefattas uti Gamla
testamentets s. k.
historiska böcker i Bibeln,
ägnas den nyss utkomna,
otåligt afvaktade
fortsätt-henrik schuck. ningen af prof. Henrik
Schiicks
»Världslitteraturens historia.» — Förläggaren (Hugo
Geber) har, i förbigående sagdt, vidtagit
den goda förändringen med utgifvandet att,
i stället för, såsom uti första delen,
Antiken, att låta arbetet utgå i häften, utsända
det i afdelningar, hvarje sådan bildande
ett afslutadt helt. Den nu utkomna delen
omfattar sålunda den förprofetiska tiden
af den israelitiska litteraturen, eller hvad
förf. kallar Israels sagohistoria, dess
nationella epos. Den nästföljande
afdelnin-gen skall gifva framställningen af
»världens härligaste lyrik», sådan denna
utvecklar sig i Gamla testamentets andra
böcker. Och efter att sålunda ha följt
den judiska kulturens uppkomst och
utveckling intill kristendomens
framträdande, skall den lärde förf. i fortsättningen
skildra kristendomens kamp med den
grekisk-romerska bildningen, d. v. s. den
gam-malkristna litteraturen till ungefar 400 e. Kr.,
samt ytterligare det nya kulturelement, som
gjorde sig gällande genom barbarernas
uppträdande, och huru genom kampen
mellan dessa tre kulturer den medeltida
bildningen växte fram. — Efter denna plan
antager sålunda verket mycket större
proportioner än som från början torde afsetts.
N u lärer väl ingen begära att i en
öfver-sikt som denna skall kunna lämnas en på
aflägsnaste sätt tänkbart uttömmande
redogörelse för innehållet af den volym, som
ligger framför oss. Vare det nog sagdt,
såsom en antydning om den ledande
tanken, att förf., stödjande sig på den
moderna bibelkritiken, omkonstruerar de
bibliska berättelserna på ett sätt, som icke
allenast lärer komma ortodoxien (den
judiska som den kristna) att baxna, men äfven
för profane har en nog stark smak af, jag
törs icke säga, fria fantasier men åtminstone
mycket fria konjekturer. Så blifva, för att
taga ett exempel, de under den israelitiska
sagoperioden (hvilken icke står afskild ifrån
men, såsom förf. vill bevisa, bör ses i
samband med andra österländska folks
legender), i bibeln framträdande personerna
mestadels urtyper för hela stammar, eller
blifver de bibliska folkhjältarnes historia,
Simsons, Jephtas, själfva Davids, rätt och
slätt »ballader».
* * *
Visserligen också österut, ehuru icke till
Orienten utan blott till deras eget hemland
föra två finska författare Jac. Ahrenberg
och Pekka Malm (pseudonym) med hvar
sin roman mot historisk bakgrund.
Hr Ahrenberg är en genom flera
föregående arbeten hos oss känd och ganska
uppburen skriftställare, men det nu
föreliggande kan omöjligt sägas öka hans
litterära ära. »Rojalister och Patrioter» har
det felet att göra alltför litet af den
historiska omgifning, midt uppe i hvilken
handlingen tilldrager sig. Gustaf 111:s krig
1788, Anjalaförbundet, dess syften och dess
män, kulturhistoriska bilder, typer och
karakterer från denna upprörda tid — allt
detta skulle kunna gifva ett öfvermåttan
rikt stoff till den aldramest intresseväckande
framställning. Det är naturligtvis fullt
till-låtligt för en författare att i en sådan ram
inställa den enklaste berättelse och låta,
om det så skulle vara, en ren idyll utspelas
i skuggan af världshändelser, men så
mycket större konst erfordras då för att hålla
läsarens uppmärksamhet fästad vid det,
som för författaren själf är hufvudsaken i
hans skildring och icke draga den öfver till
berättelsens bipersoner, de historiska
gestalterna. Den unge Gustave Frangois
Glansen-stjerna, som blifver inveckladi »patrioternas»
stämplingar, mäktar ej fängsla intresset
hvar-ken vid sin person eller sina öden, och bland
de historiska gestalterna är det egentligen
blott en, vid hvilken man faster sig med
intresse, den för sitt finska fosterlands
själfständighet svärmande Jägerhorn. —
Emellertid skall ej nekas, att tidstonen och
tidsfärgen äro väl träffade och att enskilda
episoder äro ganska fängslade. Detta är
ju i och för sig ingen ringa förtjänst.
Pekka Malms »Brytningstider»
behandlar förhållanden, som borde vara ägnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
