Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I sina samtal med
Ecker-Nicaragua- mann förklarade den store
kanalen och Goethe, att det skulle vara
Hay-Paunce- en lust och fröjd att lefva,
fote-frak- sedan Suez- och Panamanäset
taten. genomstuckits, och då få skåda
världens och mänsklighetens
framsteg. Det måste lämnas därhän, om den
store skalden och tänkaren verkligen
funnit sådan lust och fröjd i nutidens jäktande
lif; det Nobelska litteraturpriset hade Fausts
diktare, Spinozas hängifne beundrare och
den antika världsåskådningens bekännare,
då aldrig fått. Men Suezkanalen har i
alla fall i många år varit färdig, och
om också själfva Panamanäsets
genomstickande ännu icke förverkligats, så har
likväl planen att gräfva en kanal genom
Centralamerika från Atlanten till Stilla
haf-vet på senaste tiden åter kommit på tal.
Planen att medelst en kanal förena de
båda världshaf, som skölja nya världens
kuster, är ingalunda ny. Den är tvärtom
nära nog lika gammal som själfva
upptäckten af Panamanäset. Redan Fernan
Cortez frågade den olyckliga Montezuma
efter il secreto del estrecho, d. v. s. efter
det sund, som de spanske eröfrarne antogo
finnas mellan hafven, och med tillhjälp af
en karta, som öfverlämnades åt honom,
utstakade han planen att anlägga en kanal
öfver näset vid Tehuantepec. Planen
sattes dock aldrig i verket, men sedermera gaf
kejsar Karl V ståthållaren öfver Panama
i uppdrag att utforska bästa sättet, hvarpå
den segelbara delen af Chagresfloden skulle
kunna förbindas med Stilla hafvet. Men
äfven denna plan stannade vid blotta
tanken, och snart utslocknade i Spanien
»handlingskraftens heliga eld» såväl för detta
som för många andra stora företag. Först
i början af nittonde seklet föreslog
Alexander von Humboldt, sedan han undersökt
nio olika förbindelsepunkter mellan de båda
hafven, såsom de tjänligaste
förbindelselederna linjerna öfver Nicaragua och
Panama. Columbiastaternas dåvarande regent,
Simon Bolivar, uppdrog efter
befrielsekriget mot Spanien åt engelske ingeniören
Lloyd och svenske ingeniören, kapten Fal-
mark, att undersöka terrängen för en
genomskärning af Panamanäset och framlägga
en plan för den linje de funne lämpligast.
Ytterligare omtalas ett år 1830 i konungens
af Holland namn med staten Nicaragua
afslutadt fördrag, angående en
kanalanläggning, och tolf år senare upptogs
förslaget i själfva Amerika, då mexikanen
Garay af sin regering sökte förvärfva
privilegiet på att åstadkomma en förbindelse
mellan de båda världshafven. Garays
pri-viligium gick sedermera genom köp ur
hand i hand för att slutligen hamna hos
yankees, utan att företaget för den skull
på minsta sätt främjades, ehuru omsider
icke mindre än aderton olika förslag sågo
dagens ljus och anläggaren af
Panama-järnvägen, ingeniör Totten, allvarsamt
tänkte på att anlägga en kanal med
slussar mellan Colon och Panama. ,
Yankees förehade emellertid en annan
plan. År 1855 inkallades af ett af de
partier, som i Nicaragua tvistade om makten,
en äfventyrare från Förenta staterna vid
namn Walker, och denne införde icke
»EN NEUTRAL KANAL »
(Kanalproblemet genom amerikanska glasögon.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
