Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de sig djupare ned öfver färgerna, som
hon blandade.
— Jag ger faen i maten! — bröt
han ut — jag ger faen i alltsammans.
Han kastade sig ned på en stol och
började vagga fram och tillbaka med
hufvudet i händerna. På en gång såg
han upp och sade med en viss
tveksam hemlighetsfullhet. -—- Du, Malin,
har du inte märkt något särskildt —
ja, det vill säga något djäfvulskap —
i sjön de här sista dagarna?
— Åhnej då — du inbillar dig bara
— svarade hon med en suck och såg
på honom med en forskande blick.
Han makade sig tätt intill henne och
fortsatte halfhviskande. — Du vet ju
allt det här, jag håller på med nu —
det här med hafvet. . . Det kan ju bli
ett storartadt kapitel inom det abstrakta
vetandets område — men det har lurat
mig i dag, så att jag står vid början
igen. Och ser du, kan jag bara
komma på det klara med själfva
grundtonen — en grundton måste det vara,
förstår du — så har jag nyckeln till
alltsammans. Och då skall det
minsann inte hafva någonting säkert längre
för mig. Kan man bara språket, så
kan man också akta sig. Tänk du —
akta sig för vådorna — och tänk du,
alla skatter, som ligga gömda där . . .
Vi skulle bli millionärer! Eller, hvad
tror du, Malin?
— Joo, jag tror nog — kom det
stilla, utpinadt. — Men, skulle du inte
försöka dricka en kopp kaffe? Jag har
litet varmt i kakelugnen, och ett par
ägg har jag också kvar åt dig -—- du
ser klen ut i dag.
— Hvad du är snäll, Malla... snäll
mot mig, och hvad du förstår dig bra
på mig — men jag är bara så
ohyggligt törstig nu. Tänk på den där whiskyn
i alla fall. . . Nu går jag ner till
gubben Östberg ett slag.
Hon såg ut genom fönstret efter
honom och penseln föll ur hennes trötta
hand.
Hvad han såg genomförstörd och
eländig ut, där han långsamt och
osäkert gick ned efter hällarna. Tro, huru
länge detta skulle räcka? Nu var han
sämre än någonsin, svag och nervös.
Kanske hon hade att vänta sig ett
sådant där förfärligt utbrott igen som en
gång därinne i staden, då hon måste
hålla honom med våld — och han
trodde sig brinna . . . Åh, Gud, Gud...
Men hon hade ej tid att tänka, och
hvad hjälpte det. . . Hon måste
arbeta för att uppehålla deras usla lif.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
