Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PJÄSER SOM GÅ.
IKTyheterna under januari ha varit
^ tämligen få. Märkligast var på sitt
sätt Ludvig Fuldas »Ungdomsvänner»
på Dramatiska teatern — icke så
mycket för pjäsens skull som därför att
hr Fredrikson där gjorde en ny roll.
Sjuttio år — och en ny roll! Flan
hade förut spelat den i landsorten som
gäst vid Selanderska sällskapet, men
det var nu första gången stockholmarne
sågo sin omtyckte resonnör som
doktor Martens. Denne hatar kvinnorna.
Vännerna i den ungkarlsklubb, dit han
hör, svika cælibat-idealet och gifta sig.
Men fruarne ställa genom sin
nervositet och skvallersjuka till så mycket
bråk vid ett par besök, de med sina
män göra hos Martens, att han
sannerligen inte känner sig hågad att följa
atfällingarnes exempel. Icke förty blir
slutet på visan, att han låter sig
fångas af sin stenografska, för hvilka han
dikterar en roman från vårens land,
Japan. Tja, och så seglar också han
in i den äktenskapliga hamnen — både
af kärlek och därför att skvallret redan
kopplat ihop honom med
stenografskan. Galeotto på tyska!
Fuldas pjäs är rolig. Att den inte
är litterärt haltfull, är sant. Men jag
undrar, hur många af våra kinkiga
recensenter skulle kunna skrifva en lika
underhållande komedi. Hvarför göra
de det då inte?
Hr Fredrikson var så som ingen
annan och gick alltjämt framåt i
rollen. Om de unga ville arbeta så som
han ännu gör! De tre fruarne — fruar
Hansson, Byström och fröken Sjöberg
— nyanserade lyckligt nervositeten hos
det feminina könet, finare eller gröfre,
allt efter olika samhällsställning. Fru
Byström utbyttes sedermera mot fröken
Borgström, som från början lärt sig
Tonis roll, men blifvit sjuk. Hon
öfverglänste företräderskan — det kan
nu inte hjälpas.
Hr Hedlund gjorde duktigt en
kolugn målare, medan hrr Hansson och
Ekelund, trots ansträngningar att roa,
voro väl tafatta och pjåkiga. Men
också har Fulda gjort deras roller
hanrej ynkliga. Fröken Janssons
stenografska hade karaktär.
»Ungdomsvänner» gick så bra, att
stycket länge uppsköt Strindbergs »Karl
XII». Det är nu länge sedan hr Palme
rakade af mustascherna för titelrollen.
Om han öfvat sig att gå i
storstöf-lar, vet jag inte. Kanske utom
Stockholm, där han bor. Under inöfningen
af pjäsen berättade teaterhumorn:
»Palme går hvar dag på Narvavägen och
bänder upp en dörr med en värja, för
att sätta sig in i rollen.»
Så kom premiären — men för sent
att behandlas i detta häfte. Men nästa
gång. Metoden att långa tider ge
samma stycke är ju fördelaktig för
teatern själf, men publiken fordrar
ovillkorligen omväxling — i synnerhet den
resande publiken, som på detta sätt
vid besök i vår hufvudstad kan få sex
teaterkvällar med olika pjäser, men
sedan inte vet, hur den skall fördrifva
tiden utomhus, om den inte vill gå på
cirkus eller varieté.
Januari månad har varit särdeles
enformig i detta fall. Endast några
enstaka gånger har »Ungdomsvänner»
afbrutits af »Cyrano de Bergerac»,
och hr Personne har nu hundra aftnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
