Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
terna äro icke så talrika, att icke
violinisterna hade skäl att vara tacksamma
öfver riktandet af dess repertoar med
ett så pass godt arbete. Mellansatsen
hade anklanger af Mästersångarne, för
öfrigt stod den delvis något i
Mendels-sohns tecken, något, hvaröfver man
icke har skäl att ropa ack och o;
sämre mönster, då det gäller att skrifva
violinkonserter, än Mendelssohn, kan
man verkligen leta upp.
Hr Sauret spelade sedan på
Musikerföreningens konsert Beethoven, och
visade där enligt min tanke sin
begränsning; i larghettot kunde man ju njuta
af hans sångbara, vackra ton,
föredraget var för öfrigt här ytterst sorgfälligt
och korrekt, i yttersatserna föreföll det
däremot, som om en del passager
skulle utförts något fritt, icke rätt i
den riktiga stilen; för öfrigt saknades
alldeles bestämdt den rätta andan. Hr
Sauret är för sirlig för att spela
Beethoven på rätta sättet. Där vill kraft
till, kanske äfven någon poesi. Det
räcker icke till med ett vanligt
vår-dadt och ansadt föredrag. Det vore
orätt, att icke nu erinra sig att vi här
i Stockholm hört denna konsert spelas
vida vackrare af vår egen, svenska
violinist, Lars Zetterqvist.
Sauret-konser-terna läto oss för öfrigt förnya
bekantskapen med åtskilliga värdefulla
orkesterverk, men för att vi ej skulle bli
för bortskämda, lät hr Henneberg oss
den ena konserten höra en lång rysk
suite af Rimsky-Korsakoff. På samma
konsert fingo vi förnya bekantskapen
med hr Hennebergs bearbetning
afBell-mans-melodier för stråkorkester, som
naturligen icke äger samma genialitet
som Aug. Södermans
Bellmans-trans-skriptioner, men i alla fall är ett fint,
vårdadt arbete, särskildt midtsatsen,
som innehåller goda variationer. Med
nöje återhörde vi på första
Sauret-konser-ten R. Strauss’ genialiska skämt »Till
Eulenspiegels lustige Streiche», ehuru
det icke utfördes med fullt samma
fulländning som den gång, det introdu-
EEU.A EDWARDS.
cerades. Strauss hör till de tonsättare,
som äga sin styrka i det tematiska,
alltså till de gedigna; han står med alla
sina våghalsiga bisarrerier på sund
musikalisk botten. Beethoven är hans mästare.
På musikerföreningens konsert fick
man göra bekantskap med Schillings’
symfoniska prolog till Sofokles’ »Konung
Oidipos», en tämligen blek
komposition till ett så väldigt ämne.
Schillings äger icke Strauss’ geni, icke
heller hans talang, därför förefaller han
vågad, där den vida mer djärfve Strauss
skulle tyckas oss enkel och själfklar.
Det är af genierna, de verkligt
ursprungliga, starka begåfningarna inom kon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
