Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förstå de olika böckerna ur arten af deras
författares individualitet och af den
idésfär, i hvilken han lefde. Endast på denna
väg blir det möjligt att undvika subjektiva
hugskott och att uppmäta de resp.
skrifternas historiska värde.
Den andra hufvudafdelningen af
Saba-tiers skrift är ägnad åt framställningen af
de bibelkritikens positiva resultat, som
ut-öfvat inflytande på religionshistorien. För
att icke blifva alltför vidlyftig, inskränker
sig förf. till ett fyrtal punkter. Den första
af dem är problemet om författandet af
Pentateuken. Utredningen af detta problem,
hvilken tog sin början med den franske
läkaren Astrucs år 1753 gjorda upptäckt
af tvenne olika med hvarandra hopfogade
urkunder i Genesis, hör till de vackraste
segrar, som den litterära kritiken har att
uppvisa. I stället för att, såsom förut
antagits, vara världens äldsta bok och ett
enhetligt verk af Moses, har den under
kritikens synglas visat sig vara
sammansatt af ett flertal källskrifter från vidt skilda
tider och i sin nuvarande form härstamma
tidigast från 5:e seklet före vår tidräkning.
Pentateuken lärer oss sålunda känna den
hebreiska religionen icke i dess begynnelse
utan på dess fulländningsstadium. Den
vunna insikten härom har medfört en
fullständig omgestaltning af historien om den
israelitiska religionens utveckling.
Det andra betydelsefulla resultatet af
den historiska kritikens arbete är
tolkningen af de båda egendomliga, med
hvarandra nära besläktade skrifterna Daniels
bok och Uppenbarelseboken. Sedan den
funnit den verkliga tidpunkten för deras
framkomst, har kritiken i ljuset från de
samtida politiska förhållandena lyckats
afslöja deras förut ogenomträngliga
hemligheter, som gifvit upphof till en mängd
de mest motsatta och delvis alldeles
orimliga tolkningsförsök. Men icke nog
härmed. Genom att framdraga ur
ringaktningens skugga ett stort antal
liknande, dittills blott till namnet kända,
apokalyptiska skrifter från de tvenne sista
århundradena före Kristus, såsom
exempelvis Henochs bok, har kritiken icke blott
återställt den litterära kedja, hvars båda
ändlänkar de nyssnämnda kanoniska
böckerna bilda, utan äfven fyllt den sekelvida
lucka, som förut troddes skilja den
gammaltestamentliga litteraturen från den
ny-testamentliga, samt mot bakgrunden af
den messianska och apokalyptiska rörelse,
hvarunder kristendomen framträdde, lärt
oss bättre förstå dennes tidshistoriska
gestaltning.
Den tredje hithörande punkten är den
nya belysning öfver kristendomens första
tider, som vunnits genom den historiska
förklaringen af Pauli äkta bref, d. v. s.
brefven till Galaterna, Korinterna, Romarne,
Kolosserna och Filipperna, hvilka enligt
kritikens mening utgöra de enda litterära
minnesmärkena från den apostoliska tidsåldern.
Slutligen är att nämna problemet om de
fyra evangeliernas sammansättning, som
åtminstone hvad de tre s. k. synoptiska
evangelierna angår väsentligen kan anses
löst. Därigenom har den historiska
kritiken förmått utsöndra de legendartade
beståndsdelar, som onekligen ingå i den
evangeliska historien och som oundvikligt
insmyga sig i hvarje folklig tradition, samt
sålunda låta Återlösarens person framträda
i sin verkliga gestalt och i lefvande
åskådlighet.
Det stilens mästerskap, som man lärt sig
beundra hos allt hvad Sabatiers penna
frambragt, återfinnes äfven i denna
öfver-siktliga uppsats. Denna dess formella
förtjänst jämte den författarens öfverlägsna
sakkunskap och djupa inblick i det
vidt-omfattande ämnet, som äfven här träder i
dagen, äro tillsammans ägnade att
förskaffa den talrika och tacksamma läsare.
Vi kunna tillägga ännu en sak, som bör
garantera den lilla skriftens framgång:
ämnets stora och allmänna intresse för
hvarje andligt vaken nutidsmänniska. Det
är icke ett löst påstående, som förf. med
afseende härpå uttalar i sina slutord, utan
en välgrundad profetia, som redan är stadd
i uppfyllelse: »det skall gå denna
vetenskap som alla andra: efter att med smärta
hafva födts till världen och föraktats i sin
början, skall den, snart erkänd af alla
bildade andar, blomstra och bära frukt till
mänsklighetens frid och fromma».
F. S. Stade.
Korrespondens.
Fass. Känsligt och sympatiskt, men väl
obetydligt. Får afhäintas.
Gid. Vi hafva för mycket af samma slag.
Segerdrifva. För obetydligt.
Xirius. Kunna för närvarande ej antaga mer af
denna sort.
Jgnota, U. D. G., Elst Mylady, V. S. Lund, L. G.
Kunna ej reflektera på grund af mängden redan
antagna ännu hvilande manuskript.i
Aristo. Ja visst, tycke och smak äro olika — gu’
ske lof!
Gunnar Wide. Vi hafva ej användning för de
insända bidragen, hvilka trots den goda formen lida af
en betänklig brist på klarhet i ämnet. — Fr signatur
bör ni ändra. Vi hafva redan en förf. Gudrun Wide.
Sti Hög. Ack, för Arkadien kunna vi ej intressera
oss denna gång.
L—tz. Kan ej antagas.
Flagello. D:o
Euzio. Vackra visor äro icke långa. Edra dikter
hafva ord för mänga.
W. W. Tack för erbjudandet, men vi anse ej
reseskildringar öfverhufvudtaget lämpliga för Varia. Får
afhämtas.
Ego, H—g Gr. Vidar V., G. H—m\ O. För
mycket poesi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
