Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fjæstad
är en
målare som vi
gärna vilja
se. Han
förenar japane-sens minutiösa teknik
med
nordbons robusta och
realistiska uppfattning af [-vinternaturen.-]
{+vinternatu-
ren.+} Hans [-»Ismeddrif-snö»-]
{+»Ismeddrif-
snö»+} är
ypperlig och
ett par [-konstindustriella-]
{+konstindu-
striella+} alster, flossabonader, äro vackra.
Karl Nordström visar oss en ny
uppfattning af grön snö i två landskap.
Detta ser onaturligt ut och var oväntadt
hos en färgkonstnär som Nordström.
Däremot är »Seglare i solnedgång»
alldeles förträfflig och hans många
kolteckningar duktiga. Nils Kreuger kallar
riktigt nog alla sina i eget manér
utförda målningar »färglagda teckningar.»
Af dessa äro »Tågande skyar» af
utmärkt verkan, liksom den här afbildade
hästen, i vårt tycke ett karaktäristiskt
prof på Kreugers utomordentliga
teckningskonst. Man ser hur hästen går
och hur vattnet stänker. En målare,
som ifrån stark påverkan af Liljefors
alltmer utvecklar sig till full
själf-ständighet är Axel Sjöberg. Af hans
många dukar är hans här afbildade
»Vinternot» sann i uppfattningen
och »Isen lägger sig» af slående
färgverkan.
Som lyckad porträttmålare uppträder
denna gång Robert Thegerström. Hans
båda damporträtt (det ena hans hustru)
äro eleganta och utförda med bravur.
Äfven är porträttet af Prof. Giinther
lyckadt och likt, hvaremot
amerikanske legationssekreteraren Dr Muir vis-
serligen är intressant, men ej så likt
det kunde vara. Det öfverdrifna
användandet af grönt i skuggpartierna
borde dock ej förekomma i så
förtjänstfull konst som hr Thegerströms. Fru
Paulis båda damporträtt äro denna
gång mindre anmärkningsvärda.
Om vi ytterligare nämna Richard
Berghs stora duk »Mysingefjärden»
(inköpt af fröken Eva Bonnier till en
af våra läsestugor), en luftig och frisk
högsommartafla, Ernst Kiisels »Fäbod
i Dalarna, samt Carl Wilhelmssons
»Sommarafton», torde föga mera vara
att framhålla.
Ty en så i tekniken underhaltig
akvarell som Acke Anderssons »För
fäfot» —- rolig i kompositionen ■—
öfverträffas endast af Eugéne
Janssons allt bizarrare och enformigare
blifvande blåmåleri.
Hvad skulpturen beträffar är den
föga representerad. Chr. Eriksson
utställer tre små vackra saker, hvaraf
»Barnet», bronsstatyett, är lika realistisk
som förtjusande. Af vår unge,
lof-vande C. J. Eldhs bidrag är hans
»Nymf» anmärkningsvärdast.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
