- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 5 (1902) /
239

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tiering, d. v. s. af i organet eller
väf-naden sjalf immanenta potenser eller
inneboende krafter, och i hvad mån är
samma förändring betingad af beroende
eller korrelatif differentiering, d. v. s.
af yttre energiers inverkan.

Med afseende på regenerativa
fenomen, vill jag då till en början
framhålla det alldeles påtagliga beroende,
hvari utvecklingen af
regenerationsmaterialet kan stå till vissa gifna
förhållanden hos den genom den
åstadkomna defekten blottade delen af det
respektive organet eller väfnaden. Ett
exempel härpå hafva vi redan i det
föregående lärt känna. Barfurth
kunde nämligen, såsom vi hörde, blott
under det villkoret framkalla en »cauda
bifida» å vattenödlor, att han vid
ge-nombrännandet af ryggmärgen äfven
skadade »chorda dorsalis» i en viss
begränsad mån. Andra experiment å
lägre organiserade djur, utförda bland
andra af embryologerna Morgan,
Nuss-baum och Randolph, äro emellertid än
mer belysande för denna speciella
fråga. Samma cellskikt i kroppen af en
hydroidpolyp eller en hvirfvelmask
med namn planaria kan, allt efter
som det blifvit blottadt från den ena
eller andra sidan, bilda utgångspunkten
för en regeneration, hvars produkt
ut-göres af en främre eller bakre kropps
-ända, en vänster eller höger kroppssida.
Från samma cellskikt hos en sjöstjerna
kan den ena gången, ifall det
sammanhänger med en afskuren arm, hela den
öfriga kroppenregenerera, den andra
gången åter, ifall det sammanhänger med
den mot dj urets centrala del vettande
snittytan blott den afskurna ramen nybildas.

Observationer af detta och liknande
slag måste ovillkorligen leda vår
uppfattning angående regenerationens
djupare orsaksmoment i den riktningen,
att det som är afgörande för hvad vid
regenerationen verkligen skall
produceras, icke uteslutande kan vara att
söka inom materialet själf, utan att det
i viss mån bör betingas af yttre om-

ständigheter samt af det inflytande de
kropps- eller väfnadsdelar utöfva, som
ligga regenerationshärden närmast och
af hvilka denna i trofiskt, d. v. s. med
afseende på sin näring, och andra
hänseenden måste bero. Vi böra således
på grund af nämnda och liknande rön
antaga möjligheten af
korrelatif-diffe-rentiering; men måste också fråga oss,
om detta omgifningens inflytande är
för regenerationsproduktens eventuella
art ensamt bestämmande eller om ej
dessutom i regenerationsmaterialet själft
möjligen finnas anlag och potenser, som
under regenerationsprocessens gång
kunna spela en viss afgörande roll.

Med afseende på besvarandet af
denna sista så viktiga, men så omstridda
fråga äro otvifvelaktigt en del
observationer, som blifvit gjorda å de
tidigaste utvecklingsskedena af ägg,
tillhörande såväl ryggradslösa djur som
ryggradsdjur, af stor betydelse. Såsom
bekant, utgöres det första stadiet i det
befruktade äggets utveckling till en ny
individ af en kvalitatift likformig
tudelning af detsamma. Ägget eller
äggcellen delar sig i 2 lika celler,
hvar-dera af dessa därefter i 2, hvardera af
dessa 4 celler åter i 2, och så vidare i
oafbruten samt af bestämda lagarreglerad
följd. Man talar om äggets 2-cellstadium,
4-cellstadium, 8-cellstadium o. s. v.

En af den embryologiska
forskningens yngre märkesmän Driesch
lyckades nu genom skakning fullständigt
skilja cellerna vid ett sjöborräggs
2-cellstadium från hvarandra; och han
fann härvid, att hvar och en af de
nämnda båda cellerna, som ju i
själf-va verket utgjorde delprodukter af den
ursprungliga äggcellen och i sitt
naturliga sammanhang med hvarandra
skulle hafva gifvit upphof blott till en
del af den nya individen, — ägde
förmågan att under sitt frigjorda
tillstånd utveckla sig till en fullständig
sjöborrlarv, låt vara af blott half
normal storlek. Samma märkliga
egenskaper visade sig äfven hvarje af cel-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:58:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1902/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free