Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Geijerstams svar, när jag framställde
den till honom pr telefon. »Jag får lof
att tänka på saken», tillade han.
Svaret kom, skriftligt, några dar
senare. Drömmaren Geijerstam talar
genom och mellan dess rader lika
mycket som människan, arbetaren:
Det förefaller mig uppriktigt taladt
barockt, att öfverhufvud en människa, som
har något att uträtta på den plats, där
hennes lif ställt henne, skulle kunna
komma på den idén att på allvar säga till sig
själf: om jag icke vore den jag är, skulle
jag vilja vara något helt annat. Den, som
lefver och verkar, kan ej önska sitt hela
lif omgjordt. Hon kan detta lika litet, som
hon skulle vilja önska sig befriad från
minnet ens af det tyngsta lidande, hvilket
bidragit att forma honom till den man,
han är.
Men däremot kunna i lyckliga och
lättare ögonblik drömmarna flyga, och då
vet jag, att jag mer än en gång upptagit
min pojkdröm i mina mannaårs fantasier
och tänkt på, hur det skulle varit, om jag
blifvit en sjökapten och varit fjärran
omkring, sett främmande människor och
underbara land. När ålderdomen kom, skulle
jag då velat draga mig tillbaka som
fyrmästare på någon af Ölands uddar eller
ute vid västkusten, där jag kanske mest
njutit af den svenska naturen.
Men när jag drömt så, har jag efteråt
genast haft den tanken till hands: Hvad är
väl detta annat, än att jag önskat se och
och erfara allt, för att sist, när åldern
kommit, sitta i ensamhet och tänka däröfver?
Och hvad är väl åter detta annat än
diktarens eviga åtrå att lefva sitt lif så
växlande och fullt, att när han blir gammal,
intet mänskligt är honom främmande?
Och hvad är diktardrömmar annat än
det stora mänskliga behofvet att lefva helt
och i döden känna, att lifvet ej gjort oss
till tiggare?
Saltsjöbaden april 1902.
Gustaf af Geijerstam.
Min vän tecknaren har sökt föreviga
Albert Engström i hans nya, fritt valda
kall genom en bild, värdig kolingens
och »Medmänniskors» skapare.••
Strix-redaktörens bikt lyder:
Då jag icke har några önskningar i fråga
om vitas genus, men redaktionen fordrar
att jag skall vara missnöjd med min
existens, kan jag ju hyckla en stilla längtan
att vara bonde i Roslagen utan allt för stort
hypotek och med
strandrätt. Och som
jag nu är ägare af
V24 mantal kronoskatte
i Tomta by, Väddö
socken, fattas mycket
litet i fullständigheten
af min lycka. Kunde
jag endast nöta ut
den kulturella
frackkostym, som består i
skrifkunnighet och
gubbritningsförmåga,
och kunde jag lära
mig att tugga snus.
skulle jag inte
begära mera. Men det
kommer väl med åren.
Min själ tuggar
redan snus.
Albert Engström.
1
[-Denlandtligastäm-ning,-]
{+Denlandtligastäm-
ning,+} som fattat oss
efter genomläsandet
af ofvanstående,
håller oss fjärran från
stadens buller och
larm så länge som
möjligt, och vi få
dröja ännu en stund
ÖDET VILLE, ATT
LÖJTNANT KNUT
WALLEN-BERG BLEF
BANKDIREKTÖR.
OSCAR BÆCKSTROM FICK EJ SANGENS GAFVA.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
