Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra saker på toalettbordet — så
tänkte jag: »hur härligt måste inte
studentlifvet vara!» Jaha, just student
skulle jag vilja vara, ung, glad
student — ja, det förstås, jag skulle nog
plugga också — jag vet hvad det vill
säga — och sedan skulle jag ta
examen och hålla examens-zwyck och —
och — —
— Sedan skulle ni vilja bli
professor — —
— Nähä, jag
tackar. Se’n skulle
jag — skulle jag
vilja börja om på
nytt. Det förstås,
vidare inbringande
blefve det ju inte,
men — — Ja, vet
ni, jag skulle
be-stämdt vilja vara
student — studentska,
menar jag.
När jag skildes
från »studeranden
Emma Meissner»,
ringde scenklockan,
och »Molly», i
kommande akt
upphöjd till
millionärska, frasade i väg in
bland kulisserna.
Det var ingen
lätt sak att få ett
samtal med Anders
Jeurling,
Stock-holms-Tidmngens påfve verner v.
framgångsrike chef- styft på
redaktör, hvilken
än sysslar med landtbruket på sin
egendom Jättna, än gör ett kort besök
»på redaktionen». Den, hvars
lifs-gärning blifvit en sådan succés som
Stockholms-Tidningen, måste vara nöjd
och belåten, tyckes det. Jag hade
därför obetingadt väntat att till svar på
min fråga få någonting helt annat än
detta:
»Jag skulle vilja vara med om
»starten» ännu en gång, åter se det lilla
bladet växa under dagarnas, nätternas
och årens arbete och slit, kämpa med
svårigheterna på nytt och öfvervinna
dem.»
Det är energi, som talar genom
dessa ord, men fastän jag vet, att
redaktören för »Skandinaviens mest
spridda tidning» är en energiens man
i högre grad än de fleste, vet jag ändå
icke, om man
vågar taga svaret på
fullt allvar. En
sådan »start» gör en
människa icke mer
än en gång i sitt
lif. Det är mycket
få, som den är
förunnad alls . . .
En
utomordentligt intressant
språkstund väntade mig,
när jag trädde in i
den Essenska
våningen vid Strandvägen
för att fråga våx
riksmarskalk, »hvad
han skulle vilja
vara». Jag fick ett
hjärtligt och
uppriktigt svar, som var
en betydlig
öfver-raskning.
N. —— Det skall jag
gärna säga er.
Äf-ven jag har haft
min lilla fåfänga.
Just det jag helst
ville bli, måste jag afstå från. Jag skulle
ha velat bli skvadronchef vid
Lifrege-mentets husarkår, såsom dess namn
var på den tiden. Där blef jag
officer 1850 och var det i tretton år,
men jag tyckte, att det gick för
långsamt, och så en dag beslöt jag att
ägna mig åt någon praktisk
sysselsättning. Efter någon tid mottog jag så
HEIDENSTAM HÅLLER
CELIBATET.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
