Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUSSUF BEN CHEHAB, DEN ÄRLIGE.
FÖR VARIA Af RADSCHA.
»C-’’odt!» säger Jussuf ben Chehab,
där han sitter med benen i kors
midt bland legionärerna — »jag skall
berätta historien för er.»
Han rullar ånyo en cigarrett, med
sina smutsbruna händer. Därpå
tänder han den. Röken tränger in i
ögonen på honom och kommer
honom att göra en grimas.
Med sin gamla trasiga burnus,
den fordom hvita turbanen, kring
hvilken han lindat några hvarf
hård-snodda kamelhårsrep, och de bara
benen, som han stoppat in i ett par
tofflor af osvärtadt läder, ser Jussuf
ej inbjudande ut, men det oaktadt
är han en eftersökt gäst hos
soldaterna i garnisionen i Ain Sefra, ty
han är en berättare som få och står
alltid till tjänst, då man tager honom
i anspråk.
Hans små, svarta ögon skåda
pigga och vakna ut i världen, och de
hvita tänderna glänsa, då han
skrattar, och skrattar gör han gärna.
För tillfället har han slagit upp sina
tält i närheten, och inom desamma
dväljes hans mystiska harem, om
hvilket han aldrig talar, men
hvar-öfver han väl gång efter annan svär.
Soldaterna äro nyfikna på hans
familj. De hafva dock hittills endast
sett sönerna, och de respektera i
hans sällskap den arabiska plägseden
att aldrig man och man emellan tala
om kvinnorna.
Man har slagit sig ned på backen,
som ligger strax vid slutet af den
allé, hvilken för till kasernen, strax
ofvanför öfverstens bostad.
Ur en absinthbutelj fylla
legionärerna sina glas.
Öfningarna för dagen äro afslutade,
och öfverallt råder frid, en idyllisk
frid, hvilken endast för ett ögonblick
atbrutits genom den gälla rösten hos
korpral Marteau, då denna läxat
upp en försumlig stackare där ute
på fältet.
Nåja, det är inte alltid så lätt att
vara kökshandräckning!
Jussuf ben Chehab ser sig belåtet
omkring. Han är van att finna
uppmärksamma åhörare, och nu har han
utsikten att förtjäna en franc i
perspektiv.
Legionären Sonnois har nämligen
lofvat honom detta honorar, om
han kan berätta en rolig historia.
Efter att hafva läskat sin strupe
med absinth — denne Muhammeds
afkomling kallar själf drycken för
mjölk, ty han vill ej bryta mot
Profetens föreskrifter, — Allah vare lofvad
— börjar han:
Fransmännen äro ett tappert folk,
och främlingslegionen är kanske än
tapprare. Icke vill jag, ovärdige,
som är en hund och en son af en
hynda, rosa mig på deras bekostnad,
men äfven jag har varit med, då
vapnen rasslat och kulorna hvinit.
Säger icke Profeten — hans namn
vare prisadt — att den tappre skall
vinna paradiset!
Men han säger äfven, att listen
är tillåten, och den är icke feg, som
begagnar sig af dylik, då andra
medel måste förkastas.
For några år sedan kom juden
Massouah, den otrogne hunden, som
äger en usel butik istadenTlemcen,ner
till El Utidat, där jag för tillfället
vistades, ty det var på sommaren, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
