Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ne befinner sig i närheten af Isch
efter hvad jag hört, och du skall leda
den karavan, som går med vapnen.
— När? frågar jag.
— I början af nästa månad,
svarar han.
— Och du anser risken vara ingen?
infaller jag och använder en ton,
som låter orolig för att bedraga honom.
— Prat! svarar han. — Du kan
lätt utföra den saken, du, som
känner hvarje smyghål öfver bergen från
Nemour till el Mungar.
Och detta hade han rätt i.
— Hvad ämnar du betala mig?
frågar jag.
— 200 francs, svarar han.
Jag gapskrattar och slår händerna
mot knäet. Skulle jag riskera mitt
lif för en så lumpen summa.
— iooo francs förklarar jag, men
då går han.
— 800! skriker jag efter honom,
och då vänder han sig om, men
fortsätter efter en stund.
— 700! ropar jag. — Du kan
väl inte begära, att jag skall göra
det för mindre, då du vet, att mitt
hufvud står på spel.
— 400, svarar han och stannar.
— 500. Ej en sou mindre,
säger jag för sista gängen.
Dä vänder sig juden om och säger:
— Antages.
Hade jag bråkat mer, hade han
nog lofvat 700 francs, men jag lät
mig förblindas.
Vi gjorde upp affären och reste
tillsammans till Tlemcen. Han fick
bekosta resan, men han bjöd på det
uslaste, som fanns, och ej en enda
absinth fick jag, fastän jag förklarade,
att det ingick i öfverenskommelsen.
— Jag vill ej fresta dig att bryta
mot din religions föreskrifter, sade
han, men det var af snålhet.
Allt var redo, och karavanen
lämnade en natt staden. Jag följde
bergskedjan i sydlig riktning, men
aktade mig att komma i beröring
med el Kreider eller Mécheria, ty
där lågo franska garnisoner,
Vi fingo betala mycket pengar
till de fördömda goums*, som
svärmade omkring mig, ty jag ville ej,
att någon skulle få se karavanen,
förr än jag kom längre söderut.
Juden följde med ett stycke på
vägen.
En afton säger han:
— I morgon lämnar jag dig.
— Då måste du först gifva mig ett
intyg på, att du är skyldig betala
mig 500 francs, säger jag.
— Det skall du få, förklarar han
och börjar skrifva.
Jag kam tala franska, men känner
ej till de fördömda bokstäfverna,
Han skref något på ett papper
och visade mig det.
Jag satte pä mig glasögonen och
låtsade läsa, ehuru jag ej förstod ett
ord. Emellertid såg jag, att där
stod 500 francs, och det uppfattade
jag. Dock kunde jag ej antaga
papperet utan vidare.
— Se där! säger jag på måfå
det är jag ej nöjd med.
— Du skämtar, svarar han. —
Där står ju, att du genast vid
uppvisandet af papperet skall få
peng-arne.
Men detta ljög han.
Då tog jag papperet och vek ihop
det omsorgsfullt samt lade det i en
påse, som jag stoppade i en ficka
närmast kroppen.
Vägen var besvärlig.
Jag hade 100 gevär och
ammunition med mig, och det var tungt.
Fem kameler hade vi och tre hästar,
af hvilka jag red en, Tarik en och
Boufarik den tredje. Två andra
karlar följde med, af hvilka en var en
smutsig jude, och vi ville inte hafva
något att skaffa med honom.
Han fick inte äta tillsammans med
oss. Vid solens upp- och nedgång,
* Infödd polis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
