Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som måste föra stat i penningkriser,
Med nektar och ambrosia hvar dag,
Han tackar icke mycket för syrpriser.
Nu till exempel Jofur nyss begär
Olympens nya statskalender
Och finner där en dag, precis den här.
Som Parcerna antecknat — godt, hvad
händer?
Flyg, säger han, Merkur! Till jorden
drag,
Där är en god och älskvärd dame —
i dag
Är hennes fest. Säg henne, säg dess
gäster,
Att äfven himlen minns de godas fester.
Flyg därför, henne skänk en souvenir
Utaf min ynnest — c’est mon bon plaisir.
Hvad, frågar jag, hvad får jag henne
gifva?
En slöja utaf morgonrodnans guld:
Kanske en krona utaf solens skifva?
Så glänsande och varm som hon är huld.
Nej, säger blixtens herre, sol och stjärnor
Fördunklas för en älskvärd mänskoblick,
Gif henne heldre fyra kammartärnor,
Som tjäna henne troget, utan klick.
Flyg! Sök de bästa, skönsta du kan
finna,
I dessa tider är en tjänarinna
Af sådan kvalité en riktig skatt att vinna.
Olympens herre nickade, — jag flög,
Hvad var att göra, lyda blindt hans
yra.
Jag flackade kring världen låg och
hög,
Jag mönstrade — till slut jag fann de
fyra
Och stämde möte här med dem. Låt se,
Ja, på min ära, se — där komma de.
(Lorgnetterar åt fonden.)
(Hälsan inträder.)
Merkurius.
Bon jour! Hvad är ditt namn, du
hvita mö,
Med kind af rosor och med dräkt af
snö?
En svalka följer dig så frisk i spåren,
Som när man öppnar fönsterna om
våren.
Hälsan.
Mitt friska namn, mitt svala namn
Är Hälsan — ur naturens famn
jag sprungit ung och fri och stark
Som grönska öfver skog och mark.
Jag är naturens gördel — den
Som håller samman skapelsen
Och läker alla djupa sår
Som tidens skarpa lia slår.
Ovanskelig jag går min färd
Igenom bräcklighetens värld,
Och hvar jag andas, där är kraft
Och lif och mod och must och saft
Och ljus och luft — sommarns doft,
Men utan mig är världen stoft.
Jag är den dyraste juvel,
En diamant förutan fel,
Den, som mig äger, han är rik
Om än han vore tiggarn lik,
Och den som mister mig är arm
Om än han satt vid purpurkarm.
Och den, som söker mig, han ger
All världens skatter och än mer
Att innan lifvets sol är släckt
Få svalka af min andedräkt.
Merkurius.
Är du naturens barn? Besynnerligt!
Då kommer ju vår Æsculap i klämma,
Han ständigt säger oss att du är hemma
Ifrån Apteket — vänta Bösewicht!
Godt, jag är nöjd med dig, men rör
ej . . .
(Glädjen inträder.)
Merkurius.
Hvem är den mön i morgonrodnans
slöja
Och skalken i sitt öga, flyktig, fri,
Så lätt, som hade hon ej tid att dröja?
Glädjen.
En stråle jag är
Af morgonens brand,
Som glimmer så skär
I skuggornas land.
En droppe är jag
Från Gudars pokal,
Som spilldes en dag
1 mänskornas kval.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
